Jag ställer mig något tvivlande till upplägget i Claes Thelianders Det medeltida Västergötland, med undertiteln En arkeologisk guidebok – i alla fall den där idén »guidebok«, för den verkar ha gjort att boken varken hanmnat här eller där: det är varken en översikt över Västergötlands (och Dals) medeltid med arkeologisk utgångspunkt eller en riktigt bra guidebok.
Boken är delad på tre avdelningar: städer, borgar och kyrkor, och redan här syns en viss inskränkning: det är i huvudsak fasta lämningar som behandlas. I viss mån gör det kanske inte så mycket, men man hade gott kunnat få en avdelning som tydligare meddelade vilka museer man skulle besöka för att få se andra lämningar, och inte bara ha en kort notis om eventuella museer belägna i de medeltida städerna. Dessutom är texterna om de enskilda platserna ofta skrivna för att förklara snarare varför något en gång var viktigt än vad som finns att bese: texten om Varnhem handlar mer om klostrets historia än varför man skulle vilja se det idag – kvar finns ju egentligen bara grunderna och ett enstaka valv: väldigt vackert, och det finns numer även en annan, riktigt gammal kyrka i närheten att bese, men knappast en sevärdhet av första rangen. Klosterkyrkan är välbevarad, men inget nämns om vad man skall titta på i den: kungars gravar och Birger jarl är trots allt inte kattskit. Detta gör väl å ena sidan att utrymme lämnas för ny kunskap, men man hade önskat att tydligare få veta om det är någon idé att verkligen åka till Nödinge, om man verkligen kan få se något om de märkliga gravar som hittats där.
Dispositionen är alltså Det medeltida Västergötland största fel: i övrigt är det en trevligt skriven bok, vad det verkar med stor kunskap och med ordentligt redovisande av vart den kunskapssökande kan vända sig för ytterligare information. Man skulle bara önskat att den antingen lagt sig närmare ett riktigt guideboksformat, eller distanserat sig mer från det. Denna halvmesyr fungerar faktiskt bättre som uppslagsverk än sitt föregivna syfte.
Boken sålde i 12 000 exemplar och därmed fullföljdes det mycket genomtänkta syftet med upplägget och dispositionen. Med vänliga hälsningar /Claes
Jag finner det märkligt att bedöma dispositionens lämplighet utifrån försäljningssiffror, men om det nu är det mått som författaren föredrar så tror jag inte att ytterligare argument från min sida tjänar något till.
Min poäng är att tydligen tyckte läsarna att dispositionen och innehållet var bra. Ja, konceptet var så bra att det blev åtta böcker uppbyggda på samma tema och som sålde totalt drygt 50 000 exemplar. Din kritiska röst ekar ensamt i skogen. Du får tycka vad du vill om upplägget. Så klart. Jag vet bara att jag aldrig hade kunnat gjort lika mycket för folkbildningen om jag följt ditt råd. Men du lyckades i alla fall med att få till den enda negativa recensionen av min bok jag har sett. Grattis.