Dorothy Sayers står inte främmande inför ironi, men frågan är om den största, svartaste ironin i Murder must advertise är avsiktlig: att trots att Lord Peter onekligen ser till att mördaren möter sitt öde, så kommer troligen hans eget agerande i längden att leda till betydligt fler dödsfall.
Titeln syftar på den miljö Wimsey måste infiltrera: en reklambyrå, där en medarbetare nyligen dött genom att trilla ned för en trappa – eller? Som Death Bredon tar Peter över hans anställning, och lär sig snart det tämligen cyniska hantverket genom att börja med margarin, och fortsätta till dess han kläcker en enorm kampanj för cigaretter.
Dessutom har han som sagt ett mord att lösa, en knarkliga att spränga, och två identiteter att upprätthålla. När dessutom hans familj nu får ta lite mer plats (syster Mary har blivit mor) så blir det en väldigt bra bok, trots att en av idéerna som Peter listar ut kom rann fram i i alla fall den här läsarens sinne långt tidigare, men det kan i och för sig bero på viss meta-läsning. Bra är det i alla fall, så nära perfektion som Sayers har kommit så här långt.
