Titeln på Hans-Uno Bengtssons Fysik för fem sinnen är en artefakt: det var meningen att boken skulle omfatta just fem kapitel, vart och ett utgående från ett av sinnena. Mellan plan och resultat kom dock verklighet, och till slut kan man väl säga att det blev främst fysik för känsel och doft, även om hörsel och smak fick komma med på ett par hörn också.
Nåväl, om det inte blev en rock så bidde det inte heller en tummetott. Boken är fortfarande full av populariserad fysik, om man nu kan tycka att texter som svänger sig med väntevärden och summor som de vore självklarheter är populariserade. Man får i vilket fall läsa om bland annat brownsk rörelse, skum, atomers storlek, ytspänning, fraktaler och Higgsfältet.
Möjligen hade en bättre titel varit: »Kuvertbaksidesräkning«, för det är mycket sådan. Boken visar på hur långt man kan komma med överslagsräkning och förmågan att göra dimensionsanalys (tyvärr sägs inte mycket om svagheterna, även om Bengtsson vid något tillfälle hamnar ett par storleksordningar fel när han tycker att 4π och liknande faktorer är ungefär ett. han är dock ändå nöjd, vilket inte verkar fullt rimligt).
En hel del av matematiken har förpassats till stycken satta i mindre teckenstorlek, menade att hoppas över av den del av läsekretsen som inte har någon matematisk vidareutbildning. I den normala texten illustreras istället de olika principerna bland annat med citat från Sherlock Holmes, Lucretius och Piraten, vilket är intressant och i slutändan kanske hade blivit en ännu bättre bok. Som den nu är känns det ändå lite oförklarligt att den kunnat nå en större publik, men samtidigt hoppfullt.
