Anklagelser om upphovsrättsbrott på skakiga grunder, debatt om hur rasism och nazism bäst bemöts, främmande makt som försöker påverka svensk myndighetsutövning: det finns mycket att nysta i i Erik Göthes Den vanliga vägen. Ytterst är det en partsinlaga till förmån för Hägglunds förlag, som förutom denna bok tidigare bland annat gett ut Mein kampf. Detta uppskattade inte den bayerska delstatsregeringen, och hävdade upphovsrättsbrott och fick kvarvarande upplaga belagd med kvarstad.
Sedan tog det hus i helvete. Kalle Hägglund var tydligen vän med Jan Myrdal, så på den juridiska processen följde en rad öppna brev, märkliga anklagelser, och underliga teorier om att anledningen till att utgivningen stoppades var att man från Mein Kampf kunde lära sig att det var tyska underrättelsetjänsten som destabiliserat Jugoslavien (om någon kan förklara det där för mig vill jag helst inte att ni gör det. Vissa mysterier är inte menade att förstås). Även om Göthe inte själv formulerat de underligaste teorierna utan enbart citerar dem, så ger det ändå ett märkligt intryck när han talar om Tyskland som en »stormakt«, och det är med högt meddelad njutning som diverse högdraget korrekta svar till tyska ambassaden citeras.
Även andra delar är underliga: Göthe tycks ha haft ett omött behov av en redaktör, för upprepningar är legio och disposition obefintlig. Den som tycker att Godwins lag bör respekteras bör hålla sig borta. Ett kapitel består av en redogörelse från någon som anonym försöker få ut handlingar i ärendet, en person som tydligen har oförtjänt höga tankar om sin stilistiska förmåga.
Däremot var tydligen juridiken oklanderlig; Högsta domstolen skall (enligt Wikipedia) ha friat Hägglunds och meddelat att delstaten Bayern inte kan ha ansetts äga upphovsrätten (den har vid det här laget ändå garanterat löpt ut), men att exakt vem som ägde den var oklart.
Finns det någon egentlig anledning att sysselsätta sig med denna bok? Tja, det finns ett par klara stycken om juridik. Hela historien verkar också intressant. Men Göthe är tyvärr inte rätt person att reda ut den: för nära, för uppbragt, och för rörig.
Lämna ett svar