OK, konceptet bakom Rat Queens: Sass and sorcery är bra: fyra unga kvinnor som en äventyrartrupp i en värld i stort sett hämtad ur D&D, med vissa kreativt vårvärldsliga inslag. När de inte dräper svartfolk lever de dålighetsliv med alkohol, krogslagsmål och tillfälliga sexualpartners. Dra dem dessutom en extra gång genom modernitetsfiltret så att krigardvärgen Violet är en sorts hipster som ser snett på andra dvärgar som rakat av sig skägget som en modegrej, alvmagikern Hannah är rebellisk och ilsken och snabbt lägger på när föräldrarna ringer via magiska talismaner, halvlängdskvinnan Betty mer än vanligt glad i svampar och andra substanser, och den mänskliga prästinnan Dee är en ateist som gett sig ut i världen när hon hade tvivel på den flygande jättebläckfisk hennes föräldrar dyrkar (och som tydligen försett henne med krafter efter ett ritualmord), och det finns mycket att intressera en.
Så långt rätt så bra, och något som borde kunna ge intressanta historier. Men, jag vet inte: det mysterium med en grupp lönnmördare som är ute efter dem (och andra äventyrare) lyfter aldrig riktigt, utan verkar hoppa runt lite planlöst, gärna i riktningar som ger tillfälle för dem att slåss, gärna med mycket blod och kapade lemmar som resultat, men aldrig någon känsla av att en viss strid spelar någon större roll.
Visst, det finns roliga episoder, som när Violet och Hannah ryker ihop över hur de inte uppfyller gängse stereotyper, eller Dee sitter hopkrupen bakom en bok på en fest och vägrar prata med någon, men överlag känns det lite för löst i kanten för att jag skall vara verkligt nöjd.
