Jag börjar känna mig en aning mätt på Lumberjanes nu: visst, det är fortfarande roliga historier med lagom tydlig sensmoral, och en fin, vimsig värld fylld med magi. Och det är egentligen inget större fel på historien i Sink or swim, där en ny lägerledare dykt upp som lär ut maritima saker, och som snabbt visar sig ha problem då hennes båt tagits över av några selkier och vattnet fyllts av kraftiga strömvirvlar så hon inte kan ta sig till den. Genom diverse lagarbete och att lyssna på andra ordnar det sig naturligtvis, och nya vänskaper formas. Igen.
Nej, det som är lite tröttande är dock inte att sensmoralen alltid tycks vara ungefär densamma, utan att det fortsätter komma hänvisningar till att hela skogen är ett stort mysterium (vilket den naturligtvis är), som måste lösas, men att sedan inte mycket händer. Det känns lite som det hade varit ärligare att säga att dem bara är magisk och sedan glatt fortsätta med korta äventyr, och kanske binda ihop några saker lite då och då till något större.
Nåja, med underliga portaler, båtar, selkies, björnkvinnan, piratskepp och virvelströmmar finns det gott om saker att göra, och göra det på det sätt som bara Lumberjanes kan. Någon chans till kan de få.
