Runaways är en av de mest älskade berättelserna i Marvels serievärld: såväl teckningar som historia är fantastiska, speciellt som historien inte kräver att man känner till något speciellt om världen i övrigt (i alla fall inte till en början), och dessutom inte var designad för att ge oss en grupp hjältar som skall fortsätta kämpa mot nya hot i evighet ( i alla fall inte i den version som först skrevs av Brian K. Vaughan, vilket är de delar som samlats i den volym jag nu läst; senare återupplivades serien).
Det hela handlar om sex ungdomar, som egentligen inte gillar varandra men några gånger om året måste stå ut med varandra då föräldrarna har hemliga möten för välgörenhet – tills de en dag bestämmer sig för att spionera på dessa möten, och ser att föräldrarna egentligen är skurkar som håller på med människooffer. Poliskåren jobbar för föräldrarna, och enda möjligheten verkar vara att fly hemifrån, varefter det blir såväl superhjältande som tonårsdrama.
De nämnda fördelarna gäller i första hand första säsongen: andra är lite mer spretig, och även om andra hjältar hade funnits med på ett hörn redan i första så tar de mer plats här (bland annat i form av en tämligen poänglös strid med X-men), samtidigt som historien inte är lika snyggt ihopknuten. Detta kompenseras i viss mån av utvecklingen i bilderna: de första var lite stela, med ibland ganska platta färger, men mot slutet är det hela så snyggt man kan hoppas på, med fina detaljer och färgskalor.
