Anledningen till att läsa Nils Gulliksson: illustrationer och skisser bör nog i första hand vara nostalgi, för de där gamla böckerna och tidningarna från Äventyrsspel, där den unge artisten fick illustrera några av de viktigare skapelserna. Det finns text signerad Orvar Säfström som förklarar vad man ser och lite om teknik, men det är ganska lite.
Man kan såklart vilja titta på det som konst också, och boken tål det, men: det är konst av en konstnär i utveckling, gjord under tidspress, vanligen i penna och tusch, med mål att illustrera. Det är trevligt, men sällan så att man förundras över påhitten: en minotaur är ett tjurhuvud på en muskulös människokropp, och det finns inte så mycket som kan göras utöver det, i alla fall så länge man håller sig i en fantasyvärld som inte är parodi. I mer uppsluppna sammanhang, som Mutant, går det att göra mer, men där har han inte jobbat lika mycket.
Således: trevligt, helt OK att bläddra igenom, men i huvudsak till för de som en gång samlades för att dräpa monster i Ereb Altor.
Lämna ett svar