Tiden det tog mig att läsa E. M. Forsters A passage to India var ohemult lång: inte för att boken är det, utan för att den är skriven av en engelsman och handlar om Indien. Och indier. Och hur en utflykt leder till katastrof, en katastrof man ser komma långt i förväg.
En ofrånkomlig katastrof behöver inte vara ett hinder för läsning, men när den som här kombineras med dels ohöljd rasism från vissa av romanfigurerna (vilka dock oförnekligen skildras som osympatiska), samt med lite mer sofistikerade observationer från berättaren om österlänningar, hinduer, muslimer och britter, blev det väldigt svårt att hitta läslusten.
Historien handlar om den unga fröken Quested, som åker till Indien för att gifta sig med en tjänsteman, men kommer hem från en utflykt som den unge läkaren Aziz ordnat och anklagar honom för att ha antastat henne, vilket i en rasistiskt laddad atmosfär leder till upprorsstämning: britterna sluter sina led, kastar den utpekade förövaren i fängelse, och indierna svarar. En av få som försöker se bortom ras är läraren Fielding, och resten av romanen handlar om hans och Aziz vänskap.
Det tog tid att läsa, och jag har svårt att säga om jag var orättvis. Men oavsett var det skönt att till slut kunna lägga undan den.
