Kent drabbade mig i precis rätt tidpunkt i livet, i de där tonåren när musik kan vara bland det viktigaste i livet. Samtidigt passade de mig som hand i handske: redan någorlunda etablerade med ett par utgivna skivor och mycket mer på väg, lagom pretentiösa även för en ung man från en håla än mindre än Eskilstuna. Förvisso gled de bort lite när jag hamnade på universitet med fast internetlina och plötsligt hade all världens musik tillgänglig, inte bara de cd-skivor jag kunde undvara pengar för och försöka lyssna på i en halvkass stereo hemmavid. Så vi gled isär, lite: efter att ha älskat Vapen & ammunition lyssnade jag mindre på det som kom efteråt, även om det till skillnad från mycket annat från ungdomsåren aldrig heller heller tonade bort.
Att plocka upp Linus Kuhlins bandbiografi Ett tidsfördriv att dö för var därför ett enkelt val: en chans att rekapitulera. Det är en på det hela taget kompetent, om än kanske ibland lite väl urskuldande eller stilosäker genomgång utifrån vad andra skrivit, och vad folk som stått bandet någorlunda nära sagt: inga av medlemmarna, vare sig de fyra som blev kvar eller de två som lämnade(s) har medverkat med intervjuer. Den här typen av böcker skrivs väl nu inte främst med total objektivitet som ledstjärna, så sådant kan för all del överses med.
Det mest spännande är väl kanske de intervjuer med olika fans som interfolierar de annars kronologiska kapitlen. En av de teser som drivs är hur nära Kent stod just fansen, och ville att dessa skulle få känna sig sedda och delaktiga. En annan är den om integritet: hur bandet rätt snabbt bestämde sig för att inte kompromissa med det viktiga (en del kommersiella samarbeten blev det, men mot skivbolag och media hölls linjerna). Annars är det någorlunda rakt på: spelningar, skivsläpp, recensioner, några interna bråk eller polisanmälningar, observationer om teman eller musikalisk utveckling.
Kuhlins biografi är väl ihopsatt och läsvärd för den med musikintresse, men om man inte älskade bandet tidigare finns knappast anledning att läsa. Gott nog ändå.