Gudakejsaren behöver nya eviga tjänare. Harrow behöver hans gunst. Gideon Nav vill bara slippa ifrån sitt liv. Men eftersom Harrow behöver en svärdskämpe, och Gideon är den enda som står till buds, får hon följa med Harrow när hon far iväg till det sönderfallande palats som främst bebotts av de döda de senaste tiotusen åren för de test som skall avgöra vilka av de tio arvtagarna till härskarhusen som skall upphöjas.
Notera: det går alltså utmärkt att skriva en sammanfattning av Tamsyn Muirs Gideon the ninth som inte använder ordet »lesbisk«. Förvisso är det inte ett direkt felaktigt ord, men det finns så mycket annat som är viktigare än att Gideon uppskattar när kvinnor visar hud eller att det attraktion är en av komponenterna av hennes och Harrows komplicerade, såriga relation. Som den mordgåta det hela utvecklar sig till, när de som försöker uppnå liktorskap en efter en hittas döda. Eller den allmänt gotiska stämningen med ett underligt pussel, en stor mängd vandrande skelett, dödsmagiker och uråldriga förordningar. Eller hur mänskliga dessa dödsmagiker faktiskt framstår: allt skulle kunnat bli en tämligen ordinär ungdomsbok, lite för övertydlig i symbolik och effekter, men inte ens numerologin eller att (nästan) alla viktigare personer förefaller vara övertypiska för sina respektive hus kan bli tröttande när de samtidigt är de enda av sitt slag.
Undantaget från det där med typiskheten är väl främst Gideon själv: hon har svårt med nionde husets tvesovlande av rigid morbiditet och använder hellre solglasögon än slöja. Hon har tydligen lyckats få tag på barnförbjudna tidningar, pratar som hon var samtida (i alla fall med bokens utgivning; men värdighet, och än mindre åldrande med sådan, var knappast en prioritet från början) och vill egentligen inget mer än att slippa från allt detta.
Det är väldigt lite i detta som jag egentligen ogillar (mer än då omslagets upptagenhet med sexualitet i en bok där inget allvarligare kroppsligt försiggår än kramande). Historien är tajt, flera personer förtjänar bättre öden än att ha hamnat där de gjort, några förtjänar möjligen värre än de får, de svar på hemligheter man får är ofta precis så obehagliga som en värld som drivs av dödsmagi kan väntas generera.
