Aiscyholos Perserna är på flera sätt anmärkningsvärt: det är det äldsta bevarade grekiska dramat och ensamt bland dessa behandlar det samtida händelser istället för mytiska. Scenen är det persiska hovet, tiden är den just efter Xerxes misslyckade invasion: nyheten når staden under pjäsen, och vad handling som finns är reaktionerna på den persiska härens undergång.
Kören är de män som var för gamla att följa med Xerxes när han lade skepp till skepp och gick över Bosporen, namngivna roller är en budbärare, drottningmodern Atossa, den ur dödsriket uppkallade Dareios samt den övermodige Xerxes själv. Tonen är veklagans. Egentlig konflikt finns inte; man kan ana att kören tidigare var tystad men nu kan framföra kritik mot en enväldig kung.
Syftet är rimligen att förhärliga Aten, men med ett snart glömt memento mori: Xerxes var mäktig, guldglänsande, med möjligheten att uppbåda folk från tre av världens hörn, men hans sol gick i moln när han sökte utsträcka sitt välde till Grekland och mötte det fria Aten. Så alltid för tyranner!
Om nu bara senare folk, däribland atenarna, haft vett att inte själva drabbas av samma högmod …
