Jag tror knappt jag hört talas om Leslie Marmon Silko när jag fick hennes Ceremony, en bok om Tayo, en ung krigsveteran från Lagunareservatet, en före detta krigsfånge som tillsammans med andra snabbt lär sig att den där uppskattningen de fick när de gick omkring i uniform i krigstid inte var mer än ytterligare en lögn. Han har uppenbart PTSD, en enorm ångest över den kusin han inte kunde få med sig hem från kriget, en familj som redan tidigare skämdes över honom och bara flaskan som medicin.
Tills en dag spiralen nedåt bryts, vänds: han träffar en äldre indian, som har en stor ceremoni för att stoppa de häxerier som långsamt bryter indianernas vilja. Tayo dras in och finner plötsligt en ny mening, en som skiljer sig från de vitas torftiga vetenskap och giriga förstörelse. Helt plötsligt finns det kanske möjlighet till respekt i egna och andras ögon och en tillvaro där varje natt inte slutar i vrålande gråt.
Ceremony är en bok som ställer en hel del krav på läsaren: den bryter upp historien, placerar ut bitarna i ett delvis ickekronologiskt mönster, där allt inte sker med materiell realism, och där gamla berättelser bryter in och speglar Tayos resa och ibland pekar ut en ny riktning. Jag vet inte om jag riktigt förstår, eller bör kunna förstå allt den har att komma med, men något har jag troligen fått med på vägen.
Lämna ett svar