Lois McMaster Bujolds Paladin of souls är en direkt fortsättning på The Curse of Chalion. De gamla huvudrollsinnehavarna hålls dock alla på ordentligt avstånd och nämns, brevväxlas med eller påträffas som hastigast, men har annars inte mycket med handlingen att göra, så den som är intresserad måste strängt taget inte ha läst den tidigare boken. Istället för den ödmjukade Cazaril följer vi här den avoga Ista, som sluppit ur den förbannelse som tidigare fick andra att anse henne svagsint bara för att upptäcka att hennes omgivning fortfarande vill hålla henne inlåst i en gyllene bur.
Hon har dock andra planer, och smiter iväg på vad som ostentativt är en pilgrimsvandring, för henne är ett sätt att få ny luft men för en av de fem gudarna är ett sätt att gripa in och ställa något i världen till rätta. Snart visar sig saker röra på sig som inte bådar gott: ett utbrott av demoner, en trupp kätterska fyrgudingar långt inne i Chalion och en vision av en man vars själ långsamt dräneras. Allt visar sig hänga ihop och peka mot något som tvingar Ista att omvärdera sitt förkastande av gudarna och deras gåvor.
Liksom Chalion är Paladin of souls i slutändan en bok om att lära sig att förtrösta, eller åtminstone inte agera förhastat. Även här finns det ett hot att bekämpa, men här är det länge betydligt mindre väldefinierat. Ista är märkt av hur hon tidigare trodde sig utvald och hur hon då misslyckades, och även om det även finns yttre spänning verkar syftet delvis främst vara att hon skall kunna förlåta sig själv och börja sitt liv på nytt.
Lämna ett svar