All Willy Kyrklunds produktion har inte samlats i volymen Prosa: mycket finns där, men inte allt. Att hitta sådan som utelämnats på antikvariat visade sig inte helt lätt, men två böcker blev det till slut. Först ut, 8 variationer, en novellsamling som på olika sätt utforskar vad som kunde varit: en variant av Wilhelm Tell där mästerskytten blir blind och istället försörjer sig som skomakare, en beskrivning av två älskarinnor till en man, olika men samtidigt lika, en redogörelse för en lycklig mans tillvaro som via ett resonemang om jaget glider över till att berätta om en annan, lyckad, mans tillvaro.
Fast allt är inte denna typ av experimentell framställning; vissa av berättelserna är av mer traditionell natur, som den om hur två likadana konstverk kommit att skapas under helt olika betingelser och sedan hamnat intill varandra, utan att någon kan säga vilket som är vilket, eller den om hur en artificiell intelligens skapas och förälskar sig. Frågan som ställs är hela tiden vad det är som format och formar oss: yttre betingelser, kroppsliga egenskaper, sinnets möjligheter eller den rena slumpen? Svar ges inte många, men det är knappast att vänta med sådant ämne.
Skall något anföras mot boken är det väl närmast att man kunde hoppats att skruvarna kunde dragits åt något mer: allt är förvisso väl hanterat, Kyrklunds stil klar som alltid, men det känns som om texterna hade tålt och till och med förbättrats av en aning mer underlighet. Bra är det likafullt.
