Har varit och sett arnfilm nummer två. Inte speciellt roligt. För det första har nästan allt som Guillou egentligen ville berätta om fått stryka på foten för Arn och Cecilia. Således ingen ljusskygg kyrkopolitik i det heliga landet, inget tydligt inflöde av idéer därifrån till Forshem (man får se att Arn har tagit ett par muslimer med sig, men deras roll är minst sagt oklar), inga mustiga berättelser om hur det gick till på tidigmedeltida bröllop, bara ett kostymdrama och ett par slag med bildspråk nära på kopierat rakt ur Sagan om ringen-filmerna. För det andra, så känns det, trots att det är andra filmen och man skulle kunna tro att all bakgrund vore avhandlad, som om man skulle behöva lagt mer tid på just detta, istället för att ägna dyrbar filmtid åt att låta Arn gråta över sin häst (även om partiet är viktigt för att visa på kontrasten mellan nykomna och etablerade korsfarare i boken så kommer det inte riktigt fram). Som det är nu kommer det helt plötsligt bifigurer inflygande utan att man vet vilka de är. Det bästa man kan säga om filmen är väl att kostymeringen håller fortsatt hög klass, även om den historiska kopplingen i övrigt har försvagats än mer för att kunna anpassa det hela till film, för även om Guillou kan gå iland med två slutstrider så är det knappast möjligt i en film.
Man skall förvisso inte kritisera en filmatisering av en bok för att det är en filmatisering, men här känns det dock befogat att göra just detta. Arnböckerna skrevs ju för att visa att den muslimska världen en gång var långt överlägsen den kristna på de flesta intellektuella områdena. Nu försvinner detta i en gröt av dålig historieskrivning. Den som värkligen är intresserad av tiden gör bättre i att läsa böckerna.
