Jan och Maria Berglin fortsätter att leverera i Berglins tolva: samma gamla absurda gråsverige, ett land där folk blir allt dummare, allt mer själviska, allt mer exhibitionistiska. Oavsett om det gäller Svenska Akademien, altanbyggande, jobbflyktande, personnamn eller miljonvinster på Lotto är det intressant, oväntat och vansinnigt roligt, även om man någon gång sätter skrattet i halsen när man inser att det är en själv som avporträtteras under namnet Bladdermyr.
Liksom i förra delen hittar man både helt fantastiska fyrrutingar och enkelstrippar, och liksom förra gången är det de förra som är bäst: paret Berglins humor är bäst när den får koppla samman oväntade ämnen. Berglins tolva är fantastiskt rolig, och försvarar väl sin plats i varje någorlunda samtidsintresserad persons bokhylla.
