Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Jan & Maria Berglin’

Ännu ett år, ännu en samlingvolym Berglings. Den stora nyheten i Serier från andra våningen (bortsett då från de som kommenteras) är att gränsen mellan en- och fyrrutingar gjorts mindre strikt, då de förra ibland delas upp på två.

Annars samma vanliga medelklasstristess och humanistiska klagan över världens tillstånd, iklätt den vanliga humorn.

Read Full Post »

Det är alltid jobbigt att recensera böcker i en serie, i synnerhet om de likt paret Berglins samlingsalbum har ungefär samma innehåll och kvalitet: det går en gång, det går två gånger, men sen blir det bara riktigt jobbigt. Tack och lov då att Den speciella & den allmänna vardagsteorin har en liten nyhet (i alla fall bland de i min samling): enrutingar i färg! Wohoo! Något att dryga ut de allmänna kommentarerna om den pricksäkra humorn med (»Hon & han & hen« med sina föräldrar som absolut inte vill tvinga på sina ungar något genus kan få nästan vem som helst att överväga en röst på kd –  i alla fall en liten stund)!

Inte så att färgerna egentligen vanligen gör så mycket till eller från: humorn ligger ju i dialog och text, inte utseende. Men visst är det lite, lite trevligare att få se kulturministern stå vid ett kakbord som en bygdeförening bakat med finska pinnar, turkisk konfekt och chokladbollar, och drabbas av panik inför valet i färg. Och sista sidans midsommarnatt vore långt ifrån samma sak utan den rodnande himlen, så det är svårt att inte tycka att det trots allt inte är en liten bättring av något redan bra.

Read Full Post »

Alltså, med tanke på hur ofta jag recenserat böcker av Jan & Maria Berglin så är jag mest förvånad över att jag ens försöker med Bronto Berglin, speciellt som jag redan täckt åtminstone den sista tredjedelen. Trots att boken täcker 1999-2008 är det också tämligen jämntjockt: allt står ut som fantastiskt, och det är bara i något enstaka fall man inte förstår vad de anspelar på.

Nej, om jag har något klagomål på denna samling av serier är det väl endast detta: varför finns det inget sätt att sätta upp ens favoriter på väggen? Att klippa ur någon vore ju dels helgerån, dels skulle det ju förstöra möjligheten att läsa vad som står på andra sidan. Nog borde det väl finnas någon som förstått att det finns grova pengar att tjäna på att sälja Berglinsserier på bättre papper? Om inte, så får ni idén här och nu. Bronto Berglin är i alla fall min, och den skall nu bestås en plats i min bokhylla.

Read Full Post »

Jag skulle så gärna vilja skriva något nytt och intressant om paret Jan och Maria Berglins Välkommen till Fjuckby, men jag har förbenat svårt att inte komma på något som inte är en upprepning av tidigare omdömen om deras satirteckningar: det är svenskt, exakt och helt skoningslöst; en uppgiven skildring av ett samhälle där bildning och lärdom får stå tillbaka för ytlighet och kändisfixering.

Serierna är från 2008-2009, och det märks främst i ett par kängor åt diverse aktiehandlare bankirer, krisprofitörer och annat löst folk, liksom ett par mer allmänna åt diverse kändisdrivna tv-program, internetkulturens utbredning och fördumningen som följer just därav (utöver den mer allmänna).

Paret Berglin gör en sällan besviken, men ändå känns det här kanske inte som deras allra främsta. Förskräckta skrockanden kan i vilket fall utlovas.

Read Full Post »

Jan och Maria Berglin fortsätter att leverera i Berglins tolva: samma gamla absurda gråsverige, ett land där folk blir allt dummare, allt mer själviska, allt mer exhibitionistiska. Oavsett om det gäller Svenska Akademien, altanbyggande, jobbflyktande, personnamn eller miljonvinster på Lotto är det intressant, oväntat och vansinnigt roligt, även om man någon gång sätter skrattet i halsen när man inser att det är en själv som avporträtteras under namnet Bladdermyr.

Liksom i förra delen hittar man både helt fantastiska fyrrutingar och enkelstrippar, och liksom förra gången är det de förra som är bäst: paret Berglins humor är bäst när den får koppla samman oväntade ämnen. Berglins tolva är fantastiskt rolig, och försvarar väl sin plats i varje någorlunda samtidsintresserad persons bokhylla.

Read Full Post »

Sveriges roligaste tecknare idag är enligt mitt inte helt modesta åsikt paret Jan & Maria Berglin, som gång på gång får en att undra över vad tusen det egentligen är som gått så fel. De skildrar ett grått, söndervittrat samhälle där medelålders medelsvensson går omkring och vantrivs, där de flesta är imbecilla eller inkompetenta och dumheten regerar oinskränkt, samtidigt som ingen egentligen pekas ut (eller rättare sagt: alla pekas ut). I Berglin nästa! är det serier från åren 2004-2006 som samlats, och materialet är alltså långt från dagsfärskt, men har i allmänhet hållit sig rätt bra ändå.

Mycket av innehållet har jag redan läst, vilket tog bort en viss udd, men en hel del är helt enkelt för bra för att förtas av sådant. Den enda problemet är väl att man till slut tröttnar, och slutar reagera på de briljanta uthängningarna av hantverkare och kultursnobbar, lantisar och stadsbor, curlingföräldrar och nyspråkare. Själva bredden hör till det mest fantastiska; här vet man aldrig om nästa sida skall innehålla en bredsida mot övertron på ens engelskakunskaper eller parningsbeteendet under konferensresor.  Lite trist är det att »fyr-rutorna« placerats före de fristående teckningarna, då det är de förra som bäst lyckas fånga den känsla av resignation som är det Berglinska adelsmärket. På det hela taget är det dock kanske den roligaste och mest intelligenta samtidsskildringen man kan hitta.

Read Full Post »