I väntan på nya spel i serien får man nöja sig med de serier som ges ut placerade i Dragon Age-världen. Knight Errant utspelar sig någon gång efter att huvudhistorien i Inquisition är över men innan Trespasser. Vi möter Vaea, väpnare åt ser Aaron Hawthorne, en något överårig riddare från Ferelden, glad i dricka och att berätta historier, som tycks användas av kung Alistar som en sorts oackrediterad diplomat, här närmast utskickad för att närvara när Varric skall krönas till vikomt av Kirkwall. Vaea är dock inte så intresserad av festligheterna: en alv står ut även i ett sällskap där Varric fått vara med och välja gästerna, och hon har viktigare saker att göra.
Som att bryta sig in i de gamla riddarkvarteren och stjäla en ask med dyrbarheter. Vaea kombinerar nämligen väpnandet med tjuveri, och när en svärdsriddare ber henne plocka åt sig Merediths undanstoppade skatt gör hon det … och lurar av honom nyckeln till den, och ger allt till de lokala alverna. Men Inkvisitionen ser henne och tvingar henne att ta ett nytt uppdrag, i Starkhaven, där Sebastian fått tag i en bok som han inte borde ha, och som andra, mindre trevliga människor vill åt.
Historien är lite sådär: Vaea är motvilligt godhjärtad, Ser Hawthorne högljudd men skarpare än han ter sig, Varric är som vanligt underhållande och Sebastian väl naiv, men intrigerna är lite avslagna, och Vaeas uppväxthistoria är ännu en variant på tragisk stadsalv. Den gör att man förstår varför hon håller sig till Hawthorne, men saktar också ner berättelsen. Stilen på teckningarna gjorde inte mig speciellt förtjust: ansiktsformer kändes ofta deformerade, och Vaeas ögon känns som de stirrar mer än de bara tittar.
Nå, när allt är sagt och gjort så tycks berättelsen vara delvis skriven för att det skall finnas fler ansikten att känna igen i nästa spel. Med det i tankarna går det absolut inte säga att historien är misslyckad, utan det kommer förhoppningsvis bli ett trevligt återseende (men eftersom det är Bioware så kan det lika väl bli helt förjävligt).
