För nöjes skull

Så: helgen spenderad nere vid Svenska mässan. Böcker inköpta. Många böcker.

Årets teman: Japanska kortare klassiker – Basho, dagböcker –, serier – Berglins (signerad!), Stockholmsnatt, Mumin –, vampyrer – två fackböcker, två klassiker. Förhoppningsvis glitterfria. Tyska temat huvudsakligen undviket, undantaget Goethes Werther.En del trevligheter bland de litterära förbunden. Har nu en Strindberg, en Wägner och två Lagerkvist att läsa.

I förlagstävlingen var Norstedts överhuvudtaget klart överlägset Bonnier: fem från det förra, ingen från det senare. Ellerströms dock allra något bättre ändå: sex böcker, förutom de japanska och en av vampyrböckerna dessutom två O’Brien. Fick dessutom min första vinst i Amnestys lotteri – en liten pocketbok om Martin Kellerman som jag annars knappt skulle tittat åt. Lyckades å andra sidan ena dagen tappa min garderobslapp, men det ordnade sig rätt snabbt. Tack ni i garderoben!

Seminarieprogrammet var dock något otillfredsställande. Ett hyfsat om Norden och nordismen, och hur detta tycks vara kulturellt allt mer gångbart men politiskt alltmer omöjligt. En diskussion om historisk korrekthet och anakronismer som hade kunnat bli något om deltagarna inte blankt vägrat att ha olika åsikter. Ett seminarium som ostentativt var om Strindberg som universalgeni men som till slut landade i en diskussion om den svenska skolans brister. Föredrag om bokläsning, där det visade sig att detta fortfarande står sig bland unga, och att jag, förutom vad gäller könet, är en hyfsad typisk läsare. Föredrag av Martin Rundkvist om hans försök att medelst metalldetektorer hitta mjödhallar. Föredrag om vampyrer. Hyfsade saker det mesta, men inget som fick huvudet att snurra. Dock klart besviken: gav upp seminarium om Stagnelius för att istället gå till Deckarscenen lördag kl 12 – och så har de djävla Sveriges bagare och konditorer beslutat sig för att sponsra med temlor! Skandal!

Annars var det mesta som vanligt: mycket folk, mycket böcker, och stora hål i plånboken. Tacksam dock för den tygväska man fick när man köpte seminarieprogram, vari stora mängder gick ner.

Read Full Post »

Idag och igår har bokmässan besökts; så kommer även ske imorgon. Igår blev det aldrig tid att skriva ihop intrycken då öl skulle drickas med vänner, så därför är denna rapport dubbel.

Under gårdagen bevistades ett stort seminarium och ett antal mindre föreläsningar. Seminariet kallades »Högläsningens och berättandets magi«, leddes av John Cripsinsson och utgjordes i övrigt av Karin Alvtegen, Susanna Ekström, Göran Hägg, Lena von Sydow och René Vázquez Díaz; ämnet framgick tydligt av rubriken, och som vanligt när man samtalar om något ingen kan ha något emot så höll sig stämningen på en behagligt stillsam nivå, även om Göran Häggs förmåga att fara ut på tangenter och René Vázquez Díaz anekdoter höll humöret mer än gott. Slutsatsen blev en lågoddsare: högläsning och berättande är bra och trevligt, så gör det.

Resten av dagen hamnade jag mest uppe vid grafiska torgets mindre scen, där diverse språkrelaterade föreläsningar hölls: först påpekade Martina Finnskog hur nedlusad svenskan är med latin (vilket troligen är till viss del en effekt av de språk latin lånat av – förutom då grekiskan – i allmänhet inte är bevarade). Sedan fick Ola Wikander berätta om hur författare använder språk för att ge framställningar en känsla av ålder: första exemplet var Röde Orm, där dock knappast pluralformernas användning i allmänhet var ett exceptionellt drag (däremot deras användning i återgivet tal), och sedan följde saker som The Passion of the Christ och Rosens namn. Intressant ämne,men lite dåligt flyt i framställningen. Tredje föreläsningen kom från Anna Vogel, som berättade om hur laddade ord – här främst för funktionshindrade – kommer in i språket och hur de kommer att brukas.

Så slöts första dagen.

Idag har istället fyra seminarier och en föreläsning hunnits med: först ut seminariet »Ett eget rum, en egen väg«, om litterära klassiker och läsning av dem, som visade sig mycket intressant, förutom att det ibland kanske slog över lite väl mycket i reklam för Bonniers utgivning: både den av Jane Austen i nyöversättning och Prinsessan de Clèves togs upp, den sista i samband med ett resonemang om hur det ofta är tillfälligheter som styr om en nyutgiven klassiker visare sig bli en lyckad satsning eller ej. En annan intressant aspekt var hur lätt det är att drabbas av ovilja att läsa en bok så många andra har åsikter om.

Därefter följde två kortseminarier där författare presenterade sina böcker: först Anna Lihammer med Arkeologiska upptäckter i Sverige, vilket förefaller vara en trevlig bok om enstaka utgrävningar och hur de påverkat synen på historien, och sedan Åke Persson med 101 historiska myter, där alltifrån svampknaprande bärsärkar till klassiska vita marmorstatyer skall avslöjas som senare påhitt. Recensioner av båda kommer förhoppningsvis dyka upp här någon gång i framtiden. Emellan dessa hans det också med att gå till deckarakademin och äta en temla.

Så åter ett lite större seminarie: »Det magiska Norden«, där författare från fyra nordiska länder – John Ajvide Lindqvist, Lene Kaaberbøl, Jo Nesbø samt Andri Snær Magnason – diskuterade fantastik: återigen intressant, även om det var roligast i avvikelserna från ämnet. Även om samtal fördes på fyra språk, förutom utslätad skandinaviska (vid ett par tillfällen fick engelska tas till) så gick det bra att hänga med, och saker som nödvändigheten att förankra berättelsen i verkligheten, hur man kan använda frågan om ordningen återställs på slutet för att avgöra genre, litteraturen som moralism och annat diskuterades. Tråkigt dock att seminariet låg samtidigt med »Vårt behov av skräck – vampyrer i en tradition« som också lät intressant

Slutligen hans även en föreläsning av Göran Hägg över hans nya bok Gud i Sverige med: »föreläsning« trots att det formellt var upplagt som en diskussion med Alf Linderman, men Hägg har som tidigare noterades en vana att ta ett ämne och springa iväg med det. Roligt var det dock, ty prata kan han.

Så slöts andra dagen.

Read Full Post »

Sista dagen  var rätt skön: jag var i stort sett färdighandlad, och slapp släpa runt på tunga bokkassar till seminarier och föredrag. Först av dessa var Dick Harrison som försökte sprida entusiasm för standardverket om Sveriges historia genom att närmast skrika in i mikrofonen vid Studieförbundets vuxenskolans lilla monter. Han försökte motivera den, något grumligt, genom att påstå att detta var enda chansen för akademiker att nå ut (märkligt påstående från någon som publicerat något tjog titlar). Nå, att det som han påpekade har hänt en hel del under de senaste femtio åren inom inte minst arkeologi är onekligen sant, men jag undrar om det att man grävt vid Vadstena och hittat gravar från 800-talet verkligen innebär att man måste skriva om hela religionshistorien?

Nå, om Harrison framstod som något neurotisk så var hans kollega Peter Englund betydligt lugnare i symposiet om behovstryck, som artade sig till en ovanligt motståndslös liten historia; varken Englund, Sigge Eklund eller diskussionsledaren Helena Eitrem hade annat än gott att säga om fenomenet, i synnerhet som de två senare är inblandade i var sitt företag som sysslar just med detta …

Lite mer fart var det till sist på Lars Strands föredrag om vad sherlockianer kallar The Great Game (icke att förväxla med vad mer fantasilösapersoner normalt menar med uttrycket, nämligen kampen mellan Ryssland och Storbritannien om herraväldet i Centralasien): den intellektuella lek som går ut på att försöka utröna allt som finns att veta om den store detektiven, inklusive en kronologi för hans verksamhet. Kanske var föredraget lite konturlöst, men ändå intressant.

För att summera seminariegåendet var det intressant och givande, även om jag av olika anledningar (läs: schemakrockar) missade en del jag velat gå på. Flerdagarskortet medförde även att jag släpade hem årets skörd över en längre period, vilket min rygg och mina handflator är nöjda med. För att närmare specifiera denna skörd kan sägas att jag köpt

• en hel del olika essäsamlingar, vilka skall bli spännande att läsa. Troligen är genren dock helt förstörd för mig, då jag betvivlar att någon kan bemästra lika fullt som Frans G. Bengtsson.
• historia. Det är märkligt att man hittar så mycket i just detta fält på bokmässan. (För övrigt observerade Wilhelm och jag att alla tidskrifter med populäriserad historia på omslaget lockar med artiklar om andra världskriget. Nästan alla omslag meddelar också att läsning om stormaktstiden finns inuti.)
• Skönlitteratur från tidigare omötta kulturer: mexikanskt, egyptiskt, persiskt, österrikiskt.
• Serier. Samlingsalbum med både Arne Anka och Jan Lööfs serier väntar på läsning (roligast reklam på mässan var för övrigt den läsarundersökning som visade att Arne var den roligaste ankan i Sverige, i konkurrans med både Kalle och Anna).

Nu bör jag ha läsning till jul. Minst.

Read Full Post »

Andra dagen av bokmässegående medförde ett seminarium, betitlat »Riksdelningen som kom av sig«, vilket alltså var ett i den rad av seminarium som uppmärksammade märkesåret, samt en kort lyssning när Dick Harrison och Stig Welinder berättade om projektet Sveriges historia, ämnat att förse konungariket med en modern standardhistoria – den förra är från 60-talet! Sedan åts det temla, men jag missade all scenaktivitet i samband med dessa ädla bakverk. Jag hade lagt in föredrag om perspektiv på Astrid Lindgren och varför svenskar är så besatta av krigshistoria också, men dessa hanns inte med då föräldrarna och jag skulle ut och köpa platt-tv, som ersättning för den tjock-tv som nyss slutade ta in kanaler. Sedan visade sig att det snarare var mina båda uttag som slutat transmittera dessa … Någon som vill ha en tjock, men ganska bra tv? Fjärrkontrollen glappar bara litet …

Innan vi går närmare in på dagens aktiviteter bör dock gårdagens skildras i mer detalj. Som sagt inleddes bokmässebesöket med seminarium med unga svenska historiker – Erik Petersson, Christopher O’Regan samt Oskar Sjöström. Petersson var något tafatt och bortkommen, men de andra två var mer intressanta – i synnerhet O’Regan som tycks lida av det avundsvärda problemet att ha så många källor att han kan levandegöra Stockholm runt sekelskiftet 17–1800-tal så till den milda grad att hans förläggare började undra om han verkligen borde fabulera så mycket. Annars talades det lite om den vanliga kungar- och krigschablonen och vad som fick dessa herrar att ge sig i kast med historia, varvid det intryck man fick var att just eftersom detta varit tabu så har en massa galenskaper kunnat stå kvar i historieböckerna, och både O’Regan och Sjöström utlovade därför att deras böcker skulle innehålla den goda sortens historierevisionism – den som består i ett återgående till källorna. Sånt tycker jag är kul, och nu har jag också  ett par signerade volymer att läsa.

Sedan var det Lars-Gunnar Andersson. Om hans föredrag kan kort sägas att det var påfallande likt ett program ur Språket i P1, och att det hela kanske därför var lite mindre intressant än väntat. Roligt var dock brevet från den upbragte lyssnare, som hade förstått att vissa slarvrar hade börjat använda ordet »häftig« på ett mycket tveksamt sätt, och nu ville klargöra för världen att detta är ett i grunden mycket positivt ord, alls icke lämpat till att beskriva otrevliga tillställningar i stil med strider och eldsvådor. Någon ordning skall det vara i ett språk.

Fredagen avslutades så med vad jag halvt hoppades, halvt fruktade skulle bli ett levande fossil; programmet tycktes utlova en så rar figur som en göticist under titeln »Goterna: Sveriges och Spaniens gemensamma ursprung«. Lyckligtvis hade vid uppträdandet på forskarscenen även en underrubrik som sade något om »myt eller verklighet?« dykt upp, och det hela blev en idéhistoriskt intressant idé om hur de spanska medeltidhärskarna använde de gotiska arvet för att öka sin legitimitet, och därigenom utvecklade ett närmast abnormt intresse för skandinavisk historia. Sedan övertogs detta intresse som bekant av svenskarna. Professor Ingemar Söhrman sade sig arbeta på en bok i ämnet, vilket undertäcknad tycker låter mycket intressant.

Så dags för dagens program: under seminariet, som hölls med anledning av en bok av Torkel Jansson, visade sig en av deltagarna, Merete Mazzarella, hysa kraftiga invändningar mot tesen om att Sverige och Finland skulle vara så våldsamt lika. Ur juridisk och inrikespolitisk synpunkt otvivelaktigt, men på andra områden? Nej! Horace Engdahl instämde i detta och gav en intressant syn på Finland som en förlängning av det gustavianska Sverige, där Förenings- och säkerhetsakten av år 1789 fortsätte att gälla in på 1900-talet och där Runebergs poetik var djupt konservativ. Det hela avslutades med ännu ett varv av den gamla hur-illa-tycker-vi-om-Sverige-under-andra-världskriget-valsen.

Harrisons och Welinders tal var till slut inte vansinnigt mycket att hänga i granen; mer reklamtillfälle för nya boken än riktigt intressant diskussion om vad ett sådant projekt skall vara bra för. Nå, jag fick mina böcker signerade, och därmed var det bra.

Read Full Post »

Det jäkla WordPress tycks ha ätit upp mitt inlägg. I sammanfattning handlade det om att jag:

1. Bevistat ett seminarium med unga historiker, och fann det intressant.
2. Bevistat ett föredrag med Lars-Gunnar Andersson, och fann det något mindre intressant
3. Bevistade ett föredrag om spanska idéer om det gotiska ursprunget, och fann det mycket intressant.

Förhoppningsvis kommer jag ha ork att återskapa de mer välutvecklade redoförelserna för dessa tilldragelser i morgon, men nu känner jag mig för intellektuellt mörbultad för att orka med detta.

Read Full Post »