Andra dagen av bokmässegående medförde ett seminarium, betitlat »Riksdelningen som kom av sig«, vilket alltså var ett i den rad av seminarium som uppmärksammade märkesåret, samt en kort lyssning när Dick Harrison och Stig Welinder berättade om projektet Sveriges historia, ämnat att förse konungariket med en modern standardhistoria – den förra är från 60-talet! Sedan åts det temla, men jag missade all scenaktivitet i samband med dessa ädla bakverk. Jag hade lagt in föredrag om perspektiv på Astrid Lindgren och varför svenskar är så besatta av krigshistoria också, men dessa hanns inte med då föräldrarna och jag skulle ut och köpa platt-tv, som ersättning för den tjock-tv som nyss slutade ta in kanaler. Sedan visade sig att det snarare var mina båda uttag som slutat transmittera dessa … Någon som vill ha en tjock, men ganska bra tv? Fjärrkontrollen glappar bara litet …
Innan vi går närmare in på dagens aktiviteter bör dock gårdagens skildras i mer detalj. Som sagt inleddes bokmässebesöket med seminarium med unga svenska historiker – Erik Petersson, Christopher O’Regan samt Oskar Sjöström. Petersson var något tafatt och bortkommen, men de andra två var mer intressanta – i synnerhet O’Regan som tycks lida av det avundsvärda problemet att ha så många källor att han kan levandegöra Stockholm runt sekelskiftet 17–1800-tal så till den milda grad att hans förläggare började undra om han verkligen borde fabulera så mycket. Annars talades det lite om den vanliga kungar- och krigschablonen och vad som fick dessa herrar att ge sig i kast med historia, varvid det intryck man fick var att just eftersom detta varit tabu så har en massa galenskaper kunnat stå kvar i historieböckerna, och både O’Regan och Sjöström utlovade därför att deras böcker skulle innehålla den goda sortens historierevisionism – den som består i ett återgående till källorna. Sånt tycker jag är kul, och nu har jag också ett par signerade volymer att läsa.
Sedan var det Lars-Gunnar Andersson. Om hans föredrag kan kort sägas att det var påfallande likt ett program ur Språket i P1, och att det hela kanske därför var lite mindre intressant än väntat. Roligt var dock brevet från den upbragte lyssnare, som hade förstått att vissa slarvrar hade börjat använda ordet »häftig« på ett mycket tveksamt sätt, och nu ville klargöra för världen att detta är ett i grunden mycket positivt ord, alls icke lämpat till att beskriva otrevliga tillställningar i stil med strider och eldsvådor. Någon ordning skall det vara i ett språk.
Fredagen avslutades så med vad jag halvt hoppades, halvt fruktade skulle bli ett levande fossil; programmet tycktes utlova en så rar figur som en göticist under titeln »Goterna: Sveriges och Spaniens gemensamma ursprung«. Lyckligtvis hade vid uppträdandet på forskarscenen även en underrubrik som sade något om »myt eller verklighet?« dykt upp, och det hela blev en idéhistoriskt intressant idé om hur de spanska medeltidhärskarna använde de gotiska arvet för att öka sin legitimitet, och därigenom utvecklade ett närmast abnormt intresse för skandinavisk historia. Sedan övertogs detta intresse som bekant av svenskarna. Professor Ingemar Söhrman sade sig arbeta på en bok i ämnet, vilket undertäcknad tycker låter mycket intressant.
Så dags för dagens program: under seminariet, som hölls med anledning av en bok av Torkel Jansson, visade sig en av deltagarna, Merete Mazzarella, hysa kraftiga invändningar mot tesen om att Sverige och Finland skulle vara så våldsamt lika. Ur juridisk och inrikespolitisk synpunkt otvivelaktigt, men på andra områden? Nej! Horace Engdahl instämde i detta och gav en intressant syn på Finland som en förlängning av det gustavianska Sverige, där Förenings- och säkerhetsakten av år 1789 fortsätte att gälla in på 1900-talet och där Runebergs poetik var djupt konservativ. Det hela avslutades med ännu ett varv av den gamla hur-illa-tycker-vi-om-Sverige-under-andra-världskriget-valsen.
Harrisons och Welinders tal var till slut inte vansinnigt mycket att hänga i granen; mer reklamtillfälle för nya boken än riktigt intressant diskussion om vad ett sådant projekt skall vara bra för. Nå, jag fick mina böcker signerade, och därmed var det bra.
Lämna ett svar