Det är intressant att läsa även äldre klintbergare: Den stulna njuren utkom 1995, men exemplen är från i alla fall ett decennium innan dess. Det märks: förutom att det finns en hög historier som skrämde upp folk med hot om AIDS (förutom från främlingar som skriver meddelar att smittan överförts med hjälp av läppstift på badrumsspeglar så via citroner i mataffären som narkomaner försökt rengöra sprutor i, marodörer på tunnelbanan, tårar i sår och annat) så finns här också en historia om en ung man som satt och pratade högt i mobiltelefon när en olycka inträffade i närheten, och han tvingades erkänna att det var en attrapp, vilket idag framstår som rätt underligt, på flera sätt.
Annat är mindre tidsbundet, och skulle väl kunna spridas än idag: paret som hittade deras ägandes byrå i en katalog hos antikvitetshandlaren som sade att det skulle ta ett par veckor att få tag på den men att det skulle gå att ordna, mannen som fastnade olyckligt i dammsugarslangen då han trodde den skulle vara en lämplig sexleksak, historier om urspårade svensexor eller märkliga liftare. Annat kanske minskat i frekvens: berättelser om hur konstiga de är i det där utlandet, eller invandrare som håller höns i lägenheten, eller som sett kattmatsburkar och tror att de innehåller katt (fast vem vet vad som sägs på estlandskryssningar mellan sånger om Palmes biobesök och vit makt-låtar?).
En annan favorit är berättelsen om de (då) nya spärrarna som satt i Stockholms tunnelbana, som sades läsa av personnumret från månadskortet och registrera så myndigheterna kunde spåra en! Idag förefaller detta smått naivt. (Det måste också påpekas att det i sammanhanget talas om skräckvisionen om ett samhälle där alla övervakas av Big Brother skapat av en viss John Orwell). Således: en del är intressant för det visar på vad som hänt i samhället de senaste 20 åren, annat är intressant, punkt.
