Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Evelyn Waugh’

En gång var yrket som journalist om inte hedervärt så i alla fall eftertraktat, med en doft av äventyr kring sig; när Stanley fann Livingstone reste han för New York heralds räkning. Denna anda av äventyr, men även den mer unkna som står kring de okänsliga murvlar och samvetslösa lögnare som pressen liksaå anklagas för att föda, finns båda som bestånd i Evelyn Waughs Scoop – fast betydligt mer av den senare varan.

Den stackars William Booth har hand om en undanskymd naturkolumn i en stor dagstidning. Genom en serie missförstånd blir han utrikeskorrespondent skickad till Ishmaelia, ett afrikanskt land för fattigt att kolonisera, styrt av klanen Jackson utifrån principen att landets armé också är dess skatteuppbördsmän. Den som är känslig för att afrikanska länder framställs som underutvecklade och fyllda med lata och outbildade men med omisstagligt födogeni håller sig bäst borta, trots det att i alla fall en av ishmaeliterna visar sig vara en slug och formidabel herre. Ishmaelia tycks på randen till uppror, det ryktas om fascister och kommunister (ehuru en föregiven kommunistisk agent med fuskskägg egentligen är konduktör vid järnvägen, som fått sin bakgrund utbroderad av en av de flockande journalisterna).

Fast egentligen är inte ishmaeliterna de som råkar värst ut: när de företräds av moraliskt tvivelaktiga engelska, ständigt förfördelade (enligt dem själva) franska och enormt överutrustade amerikanska journalister, samt en svensk småkorkad journalist/missionär/läkare/matvaruhandlare, samt en genomskinligt opportun tysk flicka, så är det snarast européerna som får locka flest skratt.

Det är en djupt cynisk, reaktionär, något misogyn liten roman. Bitarna om journalism är stundom fortfarande välfunna, bilden av Ishmaelia skulle egentligen i huvudsak kunnat tecknas även idag som en fördomens afrikanska operettstat, och bilderna av lantjunkaren och stadsbon som när de hamnar på varandras territorium helt fylls av ovilja som ramar in det hela är stor komik. Den har helt enkelt den märkliga pessimism som slår över i renaste humor.

Read Full Post »

Evelyn Waughs Brideshead revisiteds svenska titel, En förlorad värld är bra. Detta handlar om förlust: förlorad oskuld, förlorad kärlek, och den engelska aristokratins förlorade värld, fylld med elegans och goda doser prillighet (förlorad enligt boken. Den engelska överklassen har visat sig förvånansvärt uthållig). Berättaren Charles Ryder träffar den yngre sonen Sebastian Flyte när de ligger vid Oxford under mellankrigstiden, och dras in i dennes värld.

Sebastian är vad man kan vänta sig: charmig och excentrisk, rätt barnslig, med sin nallebjörn Aloysius och sin familj med fadern utomlands, modern älskande men därigenom lidande och orsakande detsamma (Sebastian kan inte med de krav kärlek ställer på den älskade och vänder sig till flaskan), en äldre bror som är socialt klumpig men respektabel, en älskvärd syster Julia som olyckligt nog kombinerar att vara den mest lyckade debutanten sin säsong, ha rika föräldrar och i alla fall formellt vara katolik, och en liten syster som är charmig och mycket katolsk.

Sebastian försvinner sedermera utomlands i alkoholdimmorna under former som tvingar Ryder från familjen, Julia gifter sig med en politiker som i henne inte finner den hustru han hoppats på, och Ryder påbörjar en lyckad karriär som målare, och så vrider sig det hela ett varv till och det vackra Brideshead hamnar ett steg närmare förnedringen man efter prologen vet skall komma.

Det är naturligtvis lätt sorgligt, vackert, men ofta också påfallande komiskt: Sebastian med sin tidiga nonchalans, Julias make som inte har ett uns religion i kroppen men som måste konvertera för att få gifta sig, esteten Anthony Blanche som då och då dyker upp för att säga sanningen om de olika personerna, en båtresa med amerikaner fyllda med logik men utan den minsta klokskap.

Den värld som gått förlorad var naturligtvis högst orättvis, men den var också på sitt sätt färgstarkare. Man får vara glad att den åtminstone blivit god litteratur.

Read Full Post »