En gång var yrket som journalist om inte hedervärt så i alla fall eftertraktat, med en doft av äventyr kring sig; när Stanley fann Livingstone reste han för New York heralds räkning. Denna anda av äventyr, men även den mer unkna som står kring de okänsliga murvlar och samvetslösa lögnare som pressen liksaå anklagas för att föda, finns båda som bestånd i Evelyn Waughs Scoop – fast betydligt mer av den senare varan.
Den stackars William Booth har hand om en undanskymd naturkolumn i en stor dagstidning. Genom en serie missförstånd blir han utrikeskorrespondent skickad till Ishmaelia, ett afrikanskt land för fattigt att kolonisera, styrt av klanen Jackson utifrån principen att landets armé också är dess skatteuppbördsmän. Den som är känslig för att afrikanska länder framställs som underutvecklade och fyllda med lata och outbildade men med omisstagligt födogeni håller sig bäst borta, trots det att i alla fall en av ishmaeliterna visar sig vara en slug och formidabel herre. Ishmaelia tycks på randen till uppror, det ryktas om fascister och kommunister (ehuru en föregiven kommunistisk agent med fuskskägg egentligen är konduktör vid järnvägen, som fått sin bakgrund utbroderad av en av de flockande journalisterna).
Fast egentligen är inte ishmaeliterna de som råkar värst ut: när de företräds av moraliskt tvivelaktiga engelska, ständigt förfördelade (enligt dem själva) franska och enormt överutrustade amerikanska journalister, samt en svensk småkorkad journalist/missionär/läkare/matvaruhandlare, samt en genomskinligt opportun tysk flicka, så är det snarast européerna som får locka flest skratt.
Det är en djupt cynisk, reaktionär, något misogyn liten roman. Bitarna om journalism är stundom fortfarande välfunna, bilden av Ishmaelia skulle egentligen i huvudsak kunnat tecknas även idag som en fördomens afrikanska operettstat, och bilderna av lantjunkaren och stadsbon som när de hamnar på varandras territorium helt fylls av ovilja som ramar in det hela är stor komik. Den har helt enkelt den märkliga pessimism som slår över i renaste humor.
Lämna ett svar