Uppe i Dovre
Nu är jag åter i min egen lägenhet, har sladd till kameran och kan således presentera några foton från Norge (även om det allra bästa har förstörts av en spegling i fönsterrutan … ännu en anledning att hålla sig från bussresor).
I vilket fall vi börjar med ett par bilder från över fjällgränsen. Först ut är Dovrefjäll, en gång hem för de sista skandinaviska myskoxarna (dessa har numera emigrerat till Sverige, och en grönländsk hjord har inplanterats som ersättning). Om själva naturen finns inte så mycket att orda: klassisk skandinavisk fjällvärld, vattensjuk och myggtät, uråldrig i sin orördhet (trots att den var genomskuren av en europaväg). På himlen syns moln, men detta var ett undantag: det var endast första dagen sådana hade nämnvärd påverkan av vädret.
Fjäll och fjällsjö
Vi gör härifrån ett hopp framåt några dagar och många kilometer, och hamnar ovanför Geiranger. Bilden är marterad av en av dessa speglingar i glaset; vore jag mer händig med Gimp skulle den nog gå att rädda men jag vet att alla mina försök i den vägen bara skulle leda till än större oskönhet.
Därefter bar vägen så småningom till Breitostölen, bekant i vissa kretsar som plats för norsk vintersport. När vi var där hade en hoper knattar sommarläger – de kan knappast ha varit mycket över tio år. Inte konstigt att de tar många OS-guld sen. Annars var det ett rätt märkligt ställe: av affärer fanns det bensinmack, sportaffär och möbelbutik, men inget annat.
Jotunheimen
I vilket fall, på väg till Breitostölen tangerade vi massivet Jotunheimen. Bara tanken på namnet får en att känna en viss upprymdhet: Jättehem, den farliga utmark där Tor brukade jaga allsköns monstruösa varelser. Även sett från lite avstånd var det inte svårt att förstå namnet: hade Trym eller någon av hans likar tittat fram hade de naturligtvis varit skakande men knappast opassande.
Så långt fjällvärlden; nästa gång, då är vi vid havet.
