Efter att tidigare ha läst mindre samlingar med texter av Flann O’Brien, egentligen Bryan O’Nolan, såväl sådana han publicerade under namnet Myles na gCopaleen (the da) i kolumnen Cruiskeen Lawn i Irish times som hans romaner, så var tiden inne för en mer substantiell samling: The best of Myles, vilken samlar inte bara de underbart långsökta ordvitsarna från herrar Keats och Chapman, texter om ånglok och den officiöse The Brother, utan även Forskningsbyråns påhitt, Det enkla iriska folkets ordväxlingar med författarens, hans klichékatekeser, där förhör hålls om diverse alltför enkelt framtagna uttryck (»What is a bad thing worse than? Useless.«), märkliga domstolsförhandlingar förs och iriska (talad av författaren när det varken var populärt eller inkomstbringande) texter presenteras.
Flera av dessa är mycket bra, annat känns lite som västgötahistorier eller är på andra sätt för avlägsna för att riktigt roa längre. Somt är dock genialt, som inledningen om ett konstnärsförbund som börjar med att tillhandahålla milt våd mot böcker för att de skall se lästa ut och ägaren som intellektuell privat, men som sedan började hyra ut buktalare för att kunden skulle kunna te sig intellektuell även på offentlig plats … fram till att en oväntad vändning ledde till att det hela föll ut i kaos.
När Myles var som bäst var han fantasifull, kverulant, långsökt, självupptagen. Som så många andra komiker är det inte allt av hans penna beskärt att finna nåd inför kritikern Tiden, men tillräckligt för att samlingar likt denna fortfarande skall vara värda att läsa.
