I andra boken om Gordianus, I Hades käftar, får denne lämna Rom och ta sig till Neapelbukten i syfte att utreda ett mord på Marcus Licinius Crassus’ kusin. Crassus håller på att samla stöd för att få uppdraget att kväsa Spartacus slavuppror, och då vissa ledtrådar pekar mot att två av hushållets slavar är de skyldiga kan han inte visa misskund och har, enligt gammal romersk rätt, beordrat att alla slavar skall avrättas. Gordianus uppgift blir således att få fram sanningen, och att därigenom hindra blodbadet.
Liksom i den första boken hamnar man i diverse olika romerska miljöer: en galär, ett lyxhus vid kusten, en orakelgrotta, en målares ateljé. Man får således återigen en bild av hur det romerska samhället såg ut, vilken dessutom tecknas med större smidighet än förra gången. Dessutom har detektivhistorien förbättrats avsevärt; upplösningen av denna är betydligt mer tillfredsställande och känns inte påklistrat på samma sätt som slutet i del ett, även om detektivhistorien fortfarande känns som något av ett alibi. En sådan stigande kurva bådar dock gott för de resterande böckerna.
