Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Jan Berglin’

Där stod en liten hund

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 25 juli, 2015| Leave a Comment »

Jag orkar inte ens försöka längre. Jan och Maria Berglins Mitt i rondellen är precis lika bra som deras tidigare alster. Punkt, slut, varulvstjut.

Read Full Post »

Svensken av år 2012-2013

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 7 januari, 2014| Leave a Comment »

Paret berglin fortsätter det lilla korståget mot allmän dumhet och förslappning med Det är den som möter som ska backa. Gemene man har inte bättrat sig stort sedan förra året, och Berglins har inte blivit oskarpare.

Nog sagt.

Read Full Post »

Jagande efter vind

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 30 november, 2013| Leave a Comment »

Paret Berglin släppte Någon ser dig när du petar näsan för fyra år sedan. Som vanligt märks åldern knappt.

Förvisso: idag skickar vi nödhjälp till Filippinerna istället för Haiti, och vi är inte riktigt så bekymrade om tillgängligheten på handsprit, men det allmänna tillståndet i nationen har vare sig stort bättrats eller sämrats. Folk är kanske lite mer fokuserade på dumheter i mobiltelefonen än i kvällstidningen, och man leker med virtuella godisbitar istället för bondgårdar, men den grå vardagen och allmänna skymningen (om man så önskar med »kultur« framför) är vad den med större blick för nu- än dåtidens dumhet alltid sett.

Och ett är definitivt oförändrat: den rena glädjen i att skratta åt eländet.

Read Full Post »

Utan datum

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , , on 8 april, 2013| Leave a Comment »

Paret Berglins En färskvaruupplevelse är sannerligen inte vad det står på omslaget: även om den dateras till säsongen 2010-2011 är den fortfarande i hög grad läsbar: den dumme lille svensken har inte blivit märkbart klokare de senaste åren. Och det är snarast ännu roligare att komma ihåg vissa dumheter från ett par år sedan, som kronprinsessbröllop, Juholt, Wikileaks eller en dansande Björn Ranelid.

Allra, allra roligast är dock det som fått ny aktualitet: i en enruting står pappa och väljer en färdigrätt som innehåller »svenska köttråvaror« – och tonåringen påpekar att 300 000 kaniner slaktas årligen. Då är humorn inte någon färskvara, utan snarast vällagrat vin, upptagen när en passande rätt skall serveras.

Read Full Post »

Fler betraktelser

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 19 juni, 2011| Leave a Comment »

Kommentarer är väl egentligen överflödiga från min sida angående paret Berglins samlingsalster: Berglin den trettonde är precis vad man kan förvänta sig av något i den vägen. Det är också ett album från den tid när jag fått originalen via morgontidningen, men detta gör inte så mycket: i vissa fall måste man tänka efter en aning (»Varför är det olämpligt att sjunga Då går jag ner i min källare på stan? Ah, just det! 2008, Österrike…«), i andra fall påminns man om sådant man helst förträngt: varför skulle någon vilja förgripa sig på damcyklar? Kan det bli sjukare? (jodå: tandemcyklar och trehjulingar vore värre, meddelar cynikerna Berglin).

Lägg därtill ett alldeles lysande av lilltrollet Lars Vilks, kängor till dagspress, tidens fördumning, tävlingar i Shakespeare-referenser, småstäder, svenskens smådumhet samt den allmänna kverulans som alltid genomsyrar parets allster, och Berglin den trettonde blir en samlings volym av sedvanlig förnöjelsekraft.

Read Full Post »

En konstnär hittar sin form

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 28 maj, 2011| 3 Comments »

Om Andra bullar av Jan (och Maria, ehuru hennes namn inte står på omslaget) Berglin inte var lika briljant som senare alster, så får det anses som säkerställt att det berodde på att inte det rätta uttryckssättet för deras geni än hade uppfunnits, ty i och med nästa album, Knektöppning, är fyrrutingen etablerad och därmed hela deras stil: hädanefter är det bara en fråga om att hitta tillräckligt material att förtjust uppvisa för omvärlden.

I princip skulle det mesta av innehållet lika gärna kunna produceras idag: visst ritar de numer något annorlunda (det är dock fascinerande att de kan få en mjuk kon med två cirklar att se ut som Jan Stenbäck), och visst finns det åtskilliga tillfällen när de kommenterar saker som försvunnit, till och med glömts (vem fan är Helen Wellton?), men eftersom de ändå är som allra bäst när de beskriver tillstånd av kulturskymning och allmänmänsklig svaghet så är ändå höjdpunkterna oförändrat skrattframkallande. Naturligtvis hjälper det om man kommer ihåg i alla fall något av vad som pågick för ett decennium sen, men som helhet är detta fortfarande full njutbart.

Read Full Post »

I begynnelsen

Posted in Seriealbum, Svenskspråkigt, tagged , on 17 april, 2011| 2 Comments »

Ibland är det mycket tydligt att saker är bättre nu. I alla fall gäller detta paret Berglins serier: vid läsning av deras fjärde samling, Andra bullar, ser man tydligt hur mycket de utvecklats. Här har inte ens fyrrutingen uppfunnits; serierna är antingen enrutors eller strippar, i form av serierna »Far och jag« samt »Kulturväktarna«, där den senare ligger hyfsat nära ett av de vanligare temana i dagens serie: förfasandet över den allmänna kulturskymningen och förflackningen. Att tecknarstilen inte riktigt är som dagens är ett mindre problem; dagens figurer är kanske mer enhetliga och lite mer kantiga men annars ungefär lika uttrycksfulla.

I avsaknad av fyrrutingen är också humorn lite för platt; Berglins brukar ju fira triumfer i det oväntade sammanförandet mellan Svenska Akademien och oljeolyckor under gemensam rubrik, och sådant kommer inte på fråga här. Roligast är singelrutorna när man hajar till och inser hur fullständigt något kan ha ändrats på 15 år: då var det roligt att skämta om att värnpliktiga fick öva med trägevär eller vapenvägrande, att folk satt framför datorer var en nyhet, Sigvard Marjasin klippte kvitton, sossar gick på porrklubb och sprit köptes över disk.

Stripparna är väl något bättre överlag: Far och jag påminner lite om Kalle och Hobbe, vilket ju är ett plus, och Kulturväktarna är som sagt ett förstudium till senare serier. De är dock inte riktigt nog bra för att Andra bullar skall kunna mäta sig med de senaste årens serier, även om det inte är helt ointressant att se var det hela började och hur Sverige kunde se ut för ett och ett halvt decennium sen.

Read Full Post »