Efter att tidigare ha gett ut böcker om nordiska monster, vandöda, nordiska gudar och dinosaurier har Johan Egerkrans riktat blicken mot de stora ormarna. Drakar handlar om dessa urmonster, och är återigen en kombination av lättare folkloristik med vackra målningar i hans distinkta stil.
Texten är sällan speciellt djup eller överraskande, och har ibland ansatser till slängig humor som inte alltid fungerar sådär jättebra. Urvalet av drakar och drakdödare är oftast inte överraskande, utan snarare heltäckande: här finns Nidhögg och Fafner, Kadmos och St Göran, Kirin och Y Ddraig Goch, och ett fåtal mer oväntade drakar, som Leviathan och Behemoth. Drakarna kommer från deras klassiska hemvister: Europa och Östasien, och drakliknande varelser från andra områden behandlas endast mycket översiktligt.
Om urvalet kanske främst riktar sig mot den begynnande drakkännaren, så är det illustrationerna som kan dra in den mer erfarne. Egerkrans stil, med kraftiga silhuetter och gryniga, ofta lite urblekta färger lämpar sig väl för dramatiska kompositioner, men någon gång blir de överlånga, slingrande formerna för mycket: den lerniska hydran ser mycket märklig ut, med ett par korta framben och vingar som gör det svårt att ta den på allvar. Detta är dock ett av endast få undantag från en serie teckningar av varierande, tämligen jordnära och aggressiva drakar med framträdande huggtänder och stora munnar. Namnen på bok och författare säger egentligen det mesta om vad man kan förvänta sig.
