Huvuddelen av mina kunskaper om amerikanska inbördeskriget kom tidigare från Frans G Bengtssons essäer; nu kommer de i lika hög grad från John Keegans The american civil war, en något mer organiserad och mindre romantisk behandling av det hela.
Ur ett militärt perspektiv var inbördeskriget i viss mån en märklig föregångare till första världskriget: de defensiva vapnen var ännu inte så välutvecklade att anfall var omöjligt, men soldaternas vana att snabbt kasta upp förskansningar, liksom geografin, gjorde det ändå mycket, mycket svårt. Tack vare de naturliga gränserna var sydstaternas område väl skyddat, angripligt endast från ett fåtal punkter: via det relativt smala landområdet som separerade de två huvudstäderna Washington och Richmond, som dock var väl skyddat av en stor mängd floder, via havet, där McClellan med klar blick gjorde ett försök men sedermera misslyckades på grund av ängslan, och genom att först behärska Mississippi och falla sydstaterna i ryggen. Nordstaterna var lättare att falla in i, men kunde sätta upp större arméer. I båda fallen fanns det dessutom en distinkt brist på viktigare mål att attackera: sydstaterna hade inga stora industriella center, och de i norden låg långt från frontlinjen. Detta medförde att arméerna själva var de viktigaste militära målen, medan de defensiva tendenserna gjorde att de inte snart kunde slås ut på samma sätt som i napoleonkrigen.
Nordstaternas överlägsenhet i mantal och industri gjorde egentligen att utgången var given, men tack vare att deras främsta befälstalanger i krigets inledning opererade på den västligare arenan medan sydstaterna i öster hade generaler som Lee och Jackson – som båda lyckades dra maximal nytta av sina styrkor – så var läget på den östliga mer konstant, utan att någondera sidan lyckades hota den andra innan Grant anlände från väst och började trycka tillbaka de konfedererade trupperna, samtidigt som general Sherman föll in i Georgia och Syd- och Nordcarolina och började anställa förstörelse.
Keegan håller sig huvudsakligen till den militära sidan: slag och planer, taktik och utrustning, sjöstrider och blockader, medan vilka som slogs och varför snarare är en fråga om personer än stater – även om sådant också behandlas är det inte en bok som är främst intresserad av politiken före och under kriget.
Boken lider dock av att materialet till viss del är ordnat tematiskt, vilket gör kriget svårt att följa för den som inte tidigare är närmare bekant med det, samt en tendens till upprepningar, ibland med märkligt resultat – man får vid ett tillfälle veta att soldaterna avlönades med 11 dollar i månaden och att detta inte var mycket, men det är inte förrän mycket senare man får veta att en typisk arbetarlön låg på 2 dollar om dagen.
Som översikt för nybörjare över kriget som gjorde slut på slaveriet i södern och gjorde »state rights« till PK-namnet på rasism i USA är detta därför förmodligen inte det bästa: för det skulle krävas en starkare kronologisk organisation. Däremot så är styckena som specialstuderar olika aspekter – svarta soldater, generalskap, sjöstriderna – väldigt bra, och gör troligen boken mycket mer lämpad för den som tidigare studerat det.
