Lillebror, ditt förhållande med Karlsson är inte bra. Jag förstår att världen känns fantastisk när han någon gång låter meddela att han bryr sig om dig, men det är dags att se honom för den manipulative, självupptagne person han är. Är det verkligen rimligt att någon skall kunna suga åt sig alla dina ägodelar och allt godis du får sådär, eller att det är han och bara han som ständigt skall ha uppmärksamhet?
Visst, i Karlsson på taket smyger igen bjuder han visserligen på en del roligheter också, som när han tirriterar Husbocken och får farbror Julius att tro på sagor, eller när han avslöjar inbrottstjuvarna Fille och Rulle, men du hade ju inte behövt stå ut med dem från början om det inte varit för honom och din vilja att skydda honom när tidningarna fått nys om hans existens.
Och nog är det roligt med någon som bygger en mumie av handdukar och löständer, men är det verkligen värt att offra sin leksakspistol, sin sängplats och sina karameller, samt en väldig massa energi på allt drama han skapar, bara för några enstaka sådana tillfällen av figureringar och filurande och tirritation?
För den som läser om er, ja, men för dig, Lillebror? Tveksamt.
