Sista delen av Mumin: Tove Janssons samlade serier innehåller tre berättelser: en där det åter är vinter i Mumindalen, vilket främst innebär att några besvärliga typer flyttar in, en där Muminpappans memoarer återberättas fast med hela familjen, samt en om Klått-djurets (Rådd-djurets son) frieri till Mymlan, komplicerat av en psykiatriker.
Det är inte den bästa uppsättningen serier, även om Frökens Fluffins, som under protester om att hon inte vill tränga sig på eller vara till besvär gör just detta, är en bra figur. Sjöfärden är heller inte oäven, även om en hel del material är hämtat direkt från böckerna. Den avslutande berättelsen är dock rätt svag, förutom det att den prillige psykiatrikern är hyfsat rolig.
Nej, detta var nog den svagaste av samlingsalbumen.
