Vem i hela friden skulle vilja döda en tandläkare? Och vem är så dum att han mördar Hercule Poirots tandläkare? Och har det faktum att han också är samhällets stöttepelare Alistair Blunts tandläkare med saken att göra? Och varför hittas senare hans patient död av en överdos bedövningsmedel?
Detta är essentiellt frågorna som söks svar på i One, two, buckle my shoe, ännu en i raden av Christie-deckare baserade på barnkammarrim (dessutom den sista i vilken man träffar inspektör Japp). Det är ett bra mysterium, även om man länge går och undrar om den inte skall förstöras av de rätt fåniga förslagen om att det hela bottnar i en stor konspiration som vill kasta England i kaos för att farliga utlänningar med vänsteråsikter skall ta över. Hercule Poirot ironiserar mycket över diverse engelska särdrag, men just denna rädsla tycks han aldrig finna värt att sucka över.
Nåväl, som sagt, det hela visar sig till slut vara en Poirot av den bättre sorten, även om en detalj i brottet lämnas helt oförklarad – hur kunde det planeras på förhand?
