Något är lurt med den där paradisgrejen: här skall vi alltså ha belöningen för att man levt dygdigt, och så lallas det runt om stor kärlek och att sitta vid Guds sida och annat mjäk. Varför skulle någon vild hedning eller misstänksam ateist vara intresserad av sådant? Att undvika helvetet är väl då ett starkare argument, men en moral som grundar sig främst på att man vill undslippa straff verkar sannerligen moraliskt suspekt. Att paradiset verkligen är tråkigt visas om inte annat av att Dante helt misslyckats med att få fason på denna avslutande del: Paradiset präglas inte av den storslagna kraften i Inferno eller av som Skärselden av en känsla av att man faktiskt är på väg någonstans. Beatrice är dessutom en betydligt tråkigare guide än Vergilius, som nogsamt såg till att skydda Dante från fara och förklara vad som pågick. Beatrice går mest omkring och strålar och är omöjlig att titta på utan att Dante fylls av bävan. Fruktan är en känsla som går att hantera för en berättare, men bävan blir i längden tröttsamt.
Om vi skall titta lite på himmelrikets uppbyggnad tycks det lyda under principen att alla själar är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra: det första man stöter på (efter en diversion i form av en utläggning om varför månen har fläckar) är de i tron svaga, som under tvång har tvingats bryta mot sina löften mot Gud, och sedan fortsätter det och man träffar på diverse förträffligheter såsom tänkare, rättvisa kungar och grundare av munkordnar, varav Dante inte kan bese de flesta eftersom deras själar strålar så starkt att hans ögon inte skulle tåla det (ett berättartrick som upprepas alltför ofta). Inkastat däremellan är diverse filosofiska utläggningar, historielektioner och annat (vilket bara är alltför lätt att tolka som att Dante har brist på material).
Nej, Paradiset är helt klart den minst intressanta delen av Den gudomliga komedin: dunkel och skildrandes en region vars egenskaper skulle kunnat summeras i en enda sång, istället för att dras ut på trettitre. Läs för all del Inferno, och gärna Skärselden också, men låt det vara där.
