Andra delen av Justina Robsons serie Quantum Gravity, Selling out, tar vid där den första slutade (not: detta innebär att om man inte läst första delen och inte vill få handlingen avslöjad skall man inte läsa denna recension): Lila har just återvänt från Alfheim med sin alviske älskare Zal (som förutom att förena de båda alviska linjerna – ljuslaver och mörkalver – även har status av demon), en död nekromantikers själ i bröstet och en hel hop frågor. Tid för vila ges dock inte, utan hon tvingas snabbt ut på nytt uppdrag, till Demonia, vilket alltså är den dimension som demonerna bebor (ja, namnen är verkligen precis så fåniga. Värst är elementarvärlden som begåvats med det osannolika namnet Zoomenon. Huva) för att ta reda på hur Zal lyckats bli accepterad som demon – alver och demoner går normalt inte så bra ihop. Alver går i allmänhet inte bra ihop med någon annan, inklusive andra alver.
Till skillnad från de inskränkta alverna tycks demonerna närmast tycka att det är spännande med en cyborg mitt ibland dem. I alla fall de flesta: snart utsätts Lila för mordförsök och måste navigera ett ganska blodigt etikettsystem, men lyckas också fånga en osedvanligt mäktig demons intresse. Hon plockar också upp en smådjävul, och får veta att vad Zal gjorde var att gå igenom Helvetet. fast vad som menas med det verkar aningen oklart.
Samtidigt får bifigurerna mer utrymme; förutom Zal som av misstag hamnar någonstans dit han inte ville komma även Lilas kollega, älvan Malachi, som börjat oroa sig för henne och vad det kan innebära att den mänskliga säkerhetstjänsten måhända har byggt in bakdörrar i hennes AI. Till skillnad från första boken är det inte heller via en fysisk utmaning som segern står att vinna, utan genom att visa sig emotionellt mogen och balanserad.
Liksom i första delen hade jag lite svårt för berättandet; det känns som det finns mer idéer än tid att utveckla dem, och många förklaringar kommer i efterhand och är då rätt dunkla. Efter två böcker känner jag fortfarande inte att jag riktigt har greppat de idéer som ligger bakom berättelsen, vilket gör att det blir segare än vad som hade varit nödvändigt. Hade det inte varit för att personerna är så välskrivna (Zal är en slags lättversion av Zaphod Beeblebrox) så hade det nog varit svårt att stå ut. Som det nu är har jag inga problem med att fortsätta serien, men jag är fortfarande osäker på om den är något att rekommendera. Tredje delen är i varje fall redan inköpt.
