Från bokborden på Drottninggatan plockade jag bland annat upp ett antal installationer i Sivar Ahlruds (Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud) serie om Tvillingdeckarna. Först ut: Mysteriet med silverkulan. Så mycket mysterie är det nu inte, utan större delen av boken skildrar hur tvillingarnas kusin Hubert, som hittat en silverkula han på oklara grunder hävdar kan ha varit den som Karl XII sköts med, kommer till deras hemort Vindsele för att bo där medans hans mamma är i Amerika.
För de som inte tidigare stött på böckerna, som väl är det närmsta Sverige kommit de amerikanska syndikaliserade och massproducerade deckarna (varav böckerna om Biggles och Kitty torde vara mest kända), så kan väl sägas att tvillingarna är, med ett ord som troligen redan var åldrigt redan då, odygdspåsar: de skolkar ibland, skjuter slangbella, ljuger, skryter, och förfärar gamla damer. Kusin Hubert, å andra sidan, är en träig plugghäst, med en själ som tyckts fastnat i en kropp som är minst 20 år för ung.
Nåväl, inför Huberts besök har tvillingarna gjort allt för att haussa upp honom, och framställt honom inte bara som intelligensunder (befogat) utan också som kraftkarl och idrottsmästare (befängt). Huvuddelen av boken består således i deras försök att upprätthålla skenet, med en Hubert som inte alls är ovillig därtill då hans ögon har fastnat för Clary, ordförande i skolans historiska förening. Själva detekterandet introduceras först i sista tredjedelen, då tjuvar börjar härja i Vindsele och bland annat får tag i Huberts kula. Naturligtvis ger sig tvillingarna på att stoppa dem, med förväntat resultat.
Det är kanske inget stort mästerverk, men nöjsam och oförarglig läsning.
Read Full Post »
