Egentligen hade det förmodligen varit mer opportunt att läsa om Bengt Beckmans Svenska kryptobedrifter för ett par år sedan, när FRA-lagar och liknande var mer uppmärksammade. Det är ju trots allt i huvudsak en skildring av FRA:s tidiga år, när byrån läste ryska och tyska meddelanden för att skydda Sverige under det pågående världskriget och den typ av verksamhet som nu ifrågasätts var ovedersägligen nyttig, ehuru fortfarande moraliskt tveksam.
Visst, det finns ju lite annat material också: svensktillverkade kryptomaskiner, och en kort biografi över Arne Beurling, som var den som gjorde det möjligt att läsa meddelanden skrivna med den tyska Geheimschreibner som skickades från Norge, Finland och den tyska ambassaden till Tyskland. I synnerhet biografin känns som något som hakats på för att författaren beundrade mannen, inte för att det har så mycket med kryptografi.
Rent militärt visade sig de utvunna uppgifterna inte ha speciellt stort värde, men arbetet var långt från bortkastat: diplomatiskt var det användbart, och eftersom man kunde känna sig säker på att förvarnas innan en eventuella tysk invasion så fick svenska politiker lite ro.
Det hela är rätt anekdotiskt, i inte helt positiv bemärkelse: författaren är långt ifrån det stilsäkraste man sett, och en del material har egentligen inget med kodknäckande att göra utan skulle kunnat försiggått på andra hemliga operationer. Å andra sidan gör detta att boken inte tyngs alltför mycket med tekniska beskrivningar (de som finns varierar från förhållandevis klara till helt obegripliga, med siffror som dyker upp från ingenstans och en del rätt taskig formattering). Eftersom ämnet är intressant i sig bortser man dock gärna från dessa brister.
