Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘The Ankh-Morpork archives’

Det finns alltså även en andra volym av The Ankh-Morpork Archives , som handlar om stadsvakten, clowner, vampyrer och tidsmunkar. Till skillnad från del ett finns inget riktigt nummer som framstår som väldigt mycket svagare än de andra, även om delen om vakten till stor del upptas av diverse personer som det an vara bra för vakter att känna till, och det lustiga med clowner som främst muntrar upp genom att man ser att de har de värre än själv blir väl tunt i längden.

Väsentligen är alltså de fyra delarna detta: allmän genomgång av personer i Ankh-Morpork, skämt om ledsna clowner och offentliga skolor för fattiga, drift med stissiga vampyrnykterister (och personer som kanske söker sig till dem av fel skäl), samt drift med diverse visdomsläror och liknande. Enstaka partier är mycket roande, annat är väl passabelt. Jag är väl i stort sett nöjd med böckerna, men hade också klarat mig bra utan dem.

Read Full Post »

I The Ankh-Morpork archives (volym 1) har samlats texter och bilder som tidigare gavs ut i form av kalendrar med olika teman. Här har alltså materialet som rör Osynliga universitetet, lönnmördar- och tjuvagillet samt postverket samlats.

Det rör sig alltså om lättare texter, som exempelvis lönnmördargillets skolverksamhet (liknande brittiska internatskolor), olika typer av tjuvar (vanliga som ovanliga), och postverkets historia. Avsnittet om Osynliga universitetet handlar dock endast i viss mån om detta, och lika mycket om olika ställen i staden där studenter kan äta billigt, vilka sevärdheter som finns och liknande. Inte ointressant, men spretigt. Kapitlet om postverket lider istället av en distinkt brist på narrativ styrka: universitet och internat är, liksom tjuvar, ämnen med långa litterära traditioner att utnyttja. Försändelser av post är det inte på samma sätt, och kapitlet kräver att man har Going postal i närminnet där de övriga känns mer generiska.

Förutom texterna (som sägs vara av Pratchett tillsammans med Stephen Briggs, men jag vet inte om fördelningen är den som omslaget ger sken av) så finns även en mängd illustrationer av Paul Kidby. Förbrytarfysiominerna är lite väl överdrivna, men övriga hamnar som vanligt nära den ton av humor blandad med hjärta och kunskap som präglade Pratchetts bästa verk.

Read Full Post »