Vi avslutar säsongens Christieläsning med en lite udda sak: The Pale Horse, en av de böcker som inte använder någon av hennes vanliga detektiver (även om hennes alter ego Ariadne Oliver är med och hjälper till lite grann, och dessutom kommer med en liten jeremiad över livet som deckarförfattare). Den här gången är det en liga med mördare som skall sprängas – en som dessutom tycks operera med hjälp av häxkonst.
Det hela börjar dock med en lista över namn en präst fått från en döende kvinna. Prästen dödas innan han hinner göra något med den, och varför de som står på listan gör det blir därför oklart, men snart tycks det stå klart att de alla dött i någon sjukdom, och ofta i enlighet med någon närståendes heta önskan. Ungefär här kommer Vår Hjälte Mark Easterbrook in – av en samling sammanträffanden så är han bekant med tre namn på listan, och en polisdoktor som fått höra om den. Han börjar undersöka, och hamnar i den före detta puben The Pale Horse, där det numer bor tre häxor (en del diskussioner om häxorna i Macbeth förekommer här som senare skall återanvändas i By the prickings of my thumb), som säger sig faktiskt kunna döda folk på distans, med hjälp av psykologiskt mumbojumbo.
Det hela är dock ett ganska bra mysterium (den som läst Christie förut kan snabbt bortse från häxshowen och börja nysta i en del verkligt viktiga detaljer och i stort sett lösa det hela), där till och med en sådan oroande sak som ett brottssyndikat hålls i styr och framstår som inte trovärdigt så åtminstone inte alltför nebulöst, så att man efteråt inte känner sig alltför lurad på pusslet. Och Ariadne Oliver är riktigt roande. En hyfsad avslutning.
