Något koherent skall väl presteras nu när en svensk har gått och fått Nobelpriset i litteratur för första gången på fyrtio år (och tack och lov en som inte bör få Akademien att vänta lika länge igen av pur skam); till yttermera visso som det är första gången som det tilldelats någon jag faktiskt läst en hyfsad mängd av (vilket inte är någon större bedrift när det gäller poeter, speciellt inte så sparsamma med sin förmåga som denne). Fast nä – tidningar och annat kommer vara fyllda nog med hyllningar och analyser, så jag nöjer nog mig med »Storm« (vald mest med tanke på årstiden):
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.
Och så en länk till min recension av Samlade dikter 1954-1996.
