Baksidestexten påTomas Tranströmers Samlade dikter säger att han är det svenska 1900-talets internationellt mest inflytelserike poet. Inte att undra på, hans poesi måste vara en dröm att översätta: förvisso skrivna på meter, men utan rim, uppbyggda runt bilder lika glasklara som konkret fantstiska:
Ormklockans visare slickar tystnaden. Hällarna lyser med geologins tålamod.
Sådär håller det på, sida upp och sida ner. Karln måste ha något konstigt fel på ögonen som kan se saker i så fantastiska liknelser, och något konstigt rätt i huvudet som kan förmedla dem till omvärlden. Många handlar om vanliga, vardagliga saker, den moderna världens möte med naturen, sinnesstämningen en tidig junimorgon. Sedan finns det de med mer mystiskt innehåll, otillgängliga, svårpenetrerade. Men även om den eventuella symboliken missar sitt mål så är bilderna vackra i sig själva. Mina ord räcker knappt till att beskriva det, så jag låter honom tala själv:
Sammanhang Se det gråa trädet. Himlen runnit genom dess fibrer ned i jorden – bara en skrumpen sky är kvar när jorden druckit. Stulen rymd vrides i flätverket av rötter, tvinnas till grönska. – De korta ögonblicken av frihet stiger ur oss, virvlar genom parcernas blod och vidare.
Årets bokreafynd.
Lämna ett svar