I en artikel i New York Times står att läsa om hur forskare försöker finna sätt att extrahera koldioxid ur luft och använda detta för att driva fordon. Det försäkras att det hela »inte bryter mot fysikens lagar«. Det känns inte speciellt betryggande; detta är ett av de påståenden som snarast har en effekt som är motsatt den avsedda. Senare kommer naturligtvis det aber som är en logisk nödvändighet av dessa lagar: det kostar energi. Hur mycket framgår inte, men med några av de angivna siffrorna går det att räkna fram. För att få 750 000 gallons under en dag verkar det krävas ett kärnkraftverk. Nybyggda sådana i USA tycks ligga på en sådär 2 000 MW. Kombinerat med ett energiinnehåll i bensin på 131 MJ per gallon skulle verkningsgraden således bli ungefär 50 procent. Inte så illa, men detta är nu inte dagens utan möjliga, framtida siffror.
Artikeln trycker på fördelarna som skulle ges av en sådan process: förutom den lilla nackdelen att man får koldioxid som restprodukt är kolväten faktiskt ovanligt bra bränslen för många ändamål. Tyvärr gör den det till den grad att atmosfärens höga koldioxidinnehåll närmast framhålls som en fördel, och glömmer bort att vissa av de problem som finns med vätebilar också vidlåter denna teknik: »This process could transform carbon dioxide from an unwanted, climate-changing pollutant into a vast resource for renewable fuels.« och »Electric cars also push the carbon dioxide problem to the power plant.« känns knappast som objektiv och korrekt rapportering.
