Jag misstänker att jag egentligen inte alls hör hemma på bokmässan. Det känns som man borde gå på diverse intressanta seminarier och lyssna på vad olika personer har att säga om vad det nu är de har något att säga om. Jag brukar för det mesta strunta i sådant, det tar en massa tid och distraherar bara för vad som är verkligt viktigt: att det finns en oherrans massa böcker, ofta till fantastiskt låga priser. Det hela brukar sluta med att jag stretar upp för backen från korsvägen med ryggsäcken full och en påse i vardera handen. I år var det värre än normalt, då man som doktorande trots allt tjänar mer än vad man får i studiebidrag – jag är rädd att det snarare var orken i armarna än torka i plånboken som fick mig att sluta handla, och årets skörd var således på hela 19 böcker, vilket jag är tämligen säker på är nytt personligt rekord. Dessa kommer så småningom samtliga behandlas här, men ämnena spänner i vilket fall från en roman om den västgötska landsbygden, över klassiker om ubåtsfärder, svenskt ortnamn och Teutoburgerskogen till Ivan den förskräcklige, Arvid Horn, och första världskriget.
Annat jag observerat från årets bokmässa:
- De religösa förlagen tycks bli allt fler. Förr fanns det kanske ett eller två, nu verkar där finnas ett halvdussin minst.
- Humanisterna och Humanistiska förbundet hade fått montrar bredvid varandra. Troligen en bra idé när nu den förra gruppen mer eller mindre shanghajat den senare gruppens namn (Humanisterna är alltså den förening Christer Sturmark är ordförande i. Humanistiska förbundet sysslar med humanism i betydelsen humaniora).
- Wikimedia Sverige hade för första gången en monter.
Nästa år skall jag nog försöka skaffa fleradagarsbiljett. Om inte annat lär det bli skonsammare att bära hem böckerna.
