Den av sommarens skörd av sommarpratare som på förhand verkade mest spännande var onekligen Boris Grigorjev, KGB-överste. Bara smaka på ordet: KGB-överste. Visst smakar det, förutom utrensningar och övergepp, fortfarande James Bond, kallt krig och spioneri? Herr Grigorjev visade sig också vara en av de mer intressanta värdarna, och berättade bland annat på ett intressant sätt om hur han tvingades hantera U-137:s grundstötning. Mycket av det materialet kan man även finna i den bok han skrivit tillsammans med förre chefen för Säpos kontraspionage Tore Forsberg (som tidigare i höstas gick bort), Spioner emellan.
Boken är upplagd så att de båda skrivit sina egna kapitel, och en kort kommentar i slutet av den andres kapitel. Detta känns som ett lyckat upplägg, eftersom man dels alltid vet vems perspektiv man får, dels eftersom det ger utrymme åt ett visst gnabb mellan författarna, även om detta kunde fått än mer utrymme. Grigorjev avslöjar sig i vilket fall som helst som den mer drivne skribenten av de två; dels är hans kapitel stilistiskt något bättre (Forsberg upprepar sig någon gång, och vid något tillfälle använder han presens när han talar om Sovjet) och dels så verkar han mindre polemisk än Forsberg: Även om han vid närmare granskning också visar sig framföra sina åsikter, så är det väl inlindat och inte lika uppenbar som Forsbergs upprördhet över Gulag eller spioner arbetar för icke-demokratiska länder.
Förutom kapitel om hur Säpo och KGB tampats i modern tid innehåller boken även en hel del historiskt material, signerat Grigorjev, där man bland annat får sig antytt hur gamle Jean Baptiste Bernadotte kan ha haft kontakt med den ryske tsarens kunskapare, varefter denne kanske något jämnat vägen till den svenska kronan. Dessutom får man naturligtvis läsa om både herrar Wennerström och Bergling, IB-affären och hur Stockholm utsattes för en bombräd efter en något klumpig hantering av en spionaffär i Stockholm. Av naturliga skäl ligger fokus således främst på spionverksamhet inom Sveriges gränser, även om man även får inblick i allmänt spioneri och de båda herrarnas historia. Även om den knappast är den mest välskrivna bok som bjuds, kan den således ändå rekommenderas dels till de som är intresserade av spioneri i allmänhet, dels de som är intresserade av svensk historia.
