Att sortera in Fredrik Lindströms Evolutionen och jag kommer inte överens i ett bibliotek är inte en helt enkel sak: på en slags fri vers redogörs för Lindströms försök att komma tillrätta med att trots att evolutionen i grunden endast konstruerat människan, liksom andra arter, med två mål i sikte – överlevnad och fortplantning – så har en hel del andra, från början sekundära men numer allt viktigare föreställningar smugit sig in, och hjärta och hjärna kan, så länge i alla fall magen är någorlunda tillfredsställd ägna krafter åt helt andra saker.
Versen ger vid handen att Lindström nog skulle kunna bli en bra poet – liknelserna sitter där de skall, oväntade men ändå passande. Tankarna om livets mening, alkoholens exorcism av intellektet, evolutionens ovilja att erkänna sådant som att man varit på TV annat än om det leder till fortplantning, liksom en del lite mer separata betraktelser som årstidernas okunskap om varandra trevliga och tänkvärda, även om loden aldrig riktigt når botten. Om man tycker att upplägget verkar bra kommer man knappast bli besviken på resultatet.
Lämna ett svar