Han må inte tro det själv, men de tur som tidigare gett honom smeknamnet »Lucky« Jack Aubrey står honom och hans doktor fortsatt bi i Treason’s Harbour. Nämnda hamn är den i Malta, och fransmännen är där i full gång med att på olika sätt göra livet surt för Stephen Maturin, direkt eller indirekt.
Förutom franska agenter och den stackars fru Fielding de försöker utnyttja för att snärja Maturin, men som han med sin vanliga försiktighet lyckas få att förstå vad hon egentligen håller på med, så är även Mr Wray, högt uppsatt i amiralitetet där för att försura tillvaron, skickandes ut Aubrey på inte mindre än två olika uppdrag som han inte är menad att återvända helskinnad från: först en tur ner till Röda havet, inbegripandes en ökenvandring, och sedan skenbarligen ett enklare uppdrag, egentligen en fälla.
Sedan finns naturligtvis de vanliga sidopassagerna: Maturin har fått en dykarklocka nedskickad som han vill använda, medan Aubrey irriterad undrar hur han skall kunna ha en sådan på sitt skepp, Maturin och den återvändande naturintresserade prästen Martin är som vanligt irriterade på hur Aubrey vägrar att göra den minsta omväg för dem, och ryktet går om hur Aubrey är otrogen med Mrs Fielding efter att han räddat hennes hund ur en vattencistern. Bra saker, bra berättat, och mycket tillfredsställande.
