Romarbrevet, utställt av Paulus inför den resa till den eviga staden och Iberiska halvön som förhindrades av hans fängslande i Jerusalem, är en betydligt tydligare teologisk traktat än tidigare Bibeldelar. Här förklaras, ibland motsägelsefullt, apostelns inställning till den judiska lagen och nåden, hur han ser på Jesu död och uppståndelse, och andra för fornkyrkan viktiga frågor.
Här finner man till exempel den för protestantismen så viktiga grundtesen om tron som allena saliggörande; det är gott och väl att följa lagen, men utan tron är det bara ett utanverk. Den som tror på lagen skall naturligtvis följa den, men enligt Paulus har Jesus redan uppfyllt många av dess villkor, och genom att vi tar del i hans död så har vi också kommit fria från dess bestämmelser.
Annat anmärkningsvärt: stycket om att vilja det som är gott men inte göra det, att inte vilja göra det som är ont men ändå göra det, stycket som brännmärker homosexualitet, och understrykandet av att såväl grek som jude kan bli frälst (med det underbar uttrycket »hednakristen«).
