Andra boken om Viktor Kasparsson, Skräckens ängel, innehåller bara ett äventyr, tydligen herr Kasparssons första. Han är fotografassistent, skickas ut att flygfota med aviatrisen Emma Rygel, och ramlar över ett inferno: en herrgård i skogen där det står brinnande bilar på gårdsplanen, en enögd, yxbeväpnad galning mitt ibland dem och en samling lemlästade kroppar inomhus. Tydligen har någon sorts afrikansk skräckande sluppit ut, och kommer inte försvinna förrän någon har mod nog att motstå den.
Samtidigt pågår något med Emmas adoptivfar, det tyska flygarässet Heinrich Rygel, som hålls på sitt rum men tycks vara beredd med en örfil så fort något går hans vilja emot. Och att Viktor och Emma dras allt mer till varandra är inte något han ser på med glädje.
Tyvärr är det inte riktigt lika bra som första boken: det är inte teckningarnas fel, de är snarast bättre, särskilt bilderna från flygturen. Nej, det är historien som är lite väl klichéfylld: förutom ondskan i form av fetish från mörkaste Afrika, tagen till Sverige av missionär, så är det som sagt den våldsamme tysken, och värst av allt, en zigenarkvinna som vulgärspår i tarotkort, och en präst som skyddar henne från en lynchmobb när ondskan sluppit lös. Det blir lite för mycket på en gång. Fortfarande bra, men inte lika bra.
