Jag har inte läst Lina Neidestams två tidigare böcker om Zelda, men det är knappast så att man behöver all historia för att kunna läsa Zelda vs. patriarkatet. Man förstår snabbt att Zelda är ung, feminist, omogen, singel, kåt, osäker, arg, inflyttad till Stockholm. Och så förmodligen en hel del saker till som jag bara inte kommer på just nu.
Det är i varje fall inte lätt att vara Zelda, med oavlönat arbete på någon skvallerredaktion, taskigt boende i en källare, neurotiskt kärleksliv (när det går någorlunda bra), en grundläggande feministisk inställning som ibland stöter på ordentligt motstånd från andra delar av henne (och ibland bara på en ovanligt puckad omgivning). Däremot är det roligt att få ta del av hennes värld, och kunna glädjas åt att man slipper vissa av hennes problem, eller förargas med henne över hur det ser ut, eller bara skratta åt eländet.
Lämna ett svar