Tredje etappen med Kipling. Nu är han tillbaka i öst, med en del vers som handlar om österländska figurer snarare än västerlänningar där. Samt en hel del annat.
Den gillade bäst var nog dock en av de första, »The last of the light brigade«, om hur dessa veteraner trots att de av lord Tennyson utmålats som hjältar i en dikt som lästes av snart alla brittiska skolbarn ändå levde i armod (att den föreslagna lösningen sedan tycks vara insamlingar istället för vettiga allmänna villkor är dock en mindre fläck).
Här finns också ett stycke text som vanligen citeras tvärtemot vad som i dikten som följer skildras: Väst må vara väst, och öst öst, men hos Kipling mötas de, till synes med ömsesidig uppskattning och viss respekt. Kulturerna må vara skilda, men österlänningarna är långt från ett gäng hopplösa skurkar och lättingar av sin natur (är de det så finns det också sådana västerlänningar). Att den västerländska kulturen, i synnerhet vad gäller materiella ting ses som överlägsen är självklart, men blicken är imperialistens, inte rasistens eller ens missionärens.
Bra vers, likafullt, och mer levande än de till sjöss.
Lämna ett svar